Kommer skriva många inlägg om dagen som passerat och nu blivit till natt. Hur vi gick den längsta promenaden någonsin och kom hem ensamma. Varför jag ligger här på soffan i ljuset av min laptop med huvudvärk och ett blödande hjärta. Ändlösa kommer de bli, analyserna av det som varit och varför. Jag kommer älta och fälla fler tårar än vad jag trodde var möjligt. Inget kommer mer bli sig riktigt likt. Landningsbanan kommer vara lång och fylld av gupp och hål. När jag sträcker mina vingar för att provflyga de första gångerna kommer jag upptäcka att jag inte är redo. Jag kommer spela ballader och dricka rödvin. Andra kvällar kommer jag dansa för mig själv och slå kullerbyttor. Jag kommer göra allt det där och lite till innan jag kan gå vidare. Från och med nu tar jag stigen som inte än har blivit upptrampad, den som inte tagit riktning mot något speciellt, inte leder någonstans. Jag kommer gå där ett tag utan karta och kompass innan jag vet vart jag är på väg igen. För nu flyttar det där TP-spelet ut. Det där som stått där sedan fem år tillbaka. Overkligt är för milt sagt. Finns inga ord för att beskriva, samtidigt som jag kommer att tänka på en hel massa. Det gör så ont att jag mår fysiskt illa. Men samtidigt vet jag att någonstans på andra sidan skogen kommer jag komma ut helskinnad och med ett leende. Just nu behöver jag sörja att jag ännu en gång är singel..

Slutet är nära nu

jag kan höra de flämtande andetagen

känna hur dess kondens smeker mina kinder.

Alla de trasiga gatlyktorna sveper in vägen i ett dunkel

får mig att sakta ned på stegen

när allt jag vill är att springa från allt som gör ont

fly den bräckliga bron som brustit.

Slutet är här,

nu..

Finns så många i vår värld som spottar på andras kärlek. Som skymfar och lynchar. Fördömer och dödar. Många i Guds namn. Jag har aldrig riktigt förstått varför. Religion för mig ska handla om kärlek, hopp och tro. Vi må läsa samma texter men vi tolkar dem olika. Däri ligger dilemmat. För jag vill inte frånta människor sina rättigheter, alltså deras rättighet att tolka en text efter eget huvud, samtidigt förfäras jag över i hur många länder där homosexualitet är betingat med dödsstraff. Även i länder som har högre tolerans kränks fortfarande HBT-personers rätt att gå på våra gator hand i hand utan att bli misshandlade eller hånade. Det gör liksom fysiskt ont i mitt hjärta att det finns så många som tar sig rätten att hata andra bara för att de älskar en person som inte följer normerna. Normerna?? Vi människor har överlevt för att vi så snabbt kan anpassa oss till nya miljöer och situationer. Normerna för vårt samhälle har därför alltid varit en flytande vågrörelse, ständigt på väg. Därför är det konstigt att sex, kärlek och kön fortfarande skapar sådana motsättningar.

Att somliga provoceras så av andras sexuella läggning handlar om hur osäkra de måste vara på sig själva. Varför är man annars så högljudd och pekar på vad de tycker är fel trots att de själva inte på något sätt behöver oroa sig för att tvingas vara homosexuell?? Så vad ger dem rätten att försöka tvinga andra att vara på ett sätt som inte är naturligt för dem?!?! Förutom att frånta andra sina grundliga rättigheter som dessa människor vill och gör sprider de även hatet vidare till kommande generationer. Det gör mig lite extra bedrövad.

Jag har aldrig förstått vad som är så provocerande med kärlek mellan samkönade. Hur och varför bryr sig vissa personer så mycket om hur andra personer älskar?? Hur kan det ge upphov till så mycket hat i vår värld?? Det som gör mig vid lite godare mod är att det finns dem som tar med sina barn för att titta på paraden, bara för att upplysa dem om att all kärlek är vacker, även om deras föräldrar lever i ett heterosexuellt förhållande. Striden för allas lika värde är inte bara HBT-personers kamp. Det är allas vårt ansvar!!

Så vem du än älskar och föredrar att spendera ditt liv med. Var stolt!! Låt ingen annan trampa på dina eller andras mänskliga rättigheter. Rätten att älska tillhör oss alla.

..den heta luften smyger sig in

genom den öppna dörren

dansar i det gröna tyllet

skuggor leker med parketten

hypnotiserande

mjuka andatag i takt till grannars bas långt bort

skratt blandas med rödvinsprat i innergårdens gryta

doften från källens tända grillar hänger sig kvar

under nattens mörka moln

lugnets boning likt en hägring

från köksfönstret synes nöjesfältets lampor blinka

lyser upp horisonten

vägleder stadens siluett

i frånvaron av månens ljus..

Idag den varmaste dagen på året hade vi stora planer för bad och sjöhäng. Men idag var det inte bara vovven som led i värmen, även sambon och jag hade svårt att jobba upp någon energi för en långpromenad i solen. Så istället blev det sen lunch på Göteborg. Den ligger vid kanalen och vi har tänkt gå dit så många gånger, men antingen har det inte blivit av eller så har det varit fullt när vi väl tagit oss dit.

Till vår glädje var det inte bara glest med folk på de annars så fullsatta bryggorna runt restaurangen, vår vovve var även välkommen att äta med oss på uteserveringen.

Nelson blev så glad att han frivilligt lade sig i solen. Mest berodde det nog bara på att husse satt där. Efter en stund förstod han sitt misstag och gick och lade sig bredvid matte i skuggan. En trevlig servitör kom även förbi och serverade vovven en egen skål vatten. Väldigt manlig och fin färg tyckte Nelson och drack glupskt, eller ska vi säga som den labrador han är. Det vill säga hälften av vattnet hamnade utanför skålen. Han borde heta Drällson.

Den manliga färgen var ett tema. Från skylten till stolarna. Även om det inte är min favorit såg det lite trevligt ut till allt det mörka träet.

Medan vovven svalkade sig njöt matte av utsikten som är fenomenal. Den ackompanjeras även av soft musik från inbygda högtalare i bryggan. Otroligt avkopplande!!

Eftersom husse och matte fick äta så gott så tyckte vi även att vår kära vovve också skulle få något mumsigt. Restaurangpersonalen tyckte det var väldigt lustigt när sambon beställde en egen räksmörgås för 165 kronor till Nelson. De var tvungna att komma ut och titta när vi serverade vår fyrfota vän hans lunch.

Smörgåsen såg så god ut att Nelson försökte provsmaka lite innan sitt "varsågod". Men då fick han bara vänta ännu lite längre och när han väl fick sitt varsågod så visste han inte i vilken god ände han skulle börja. Och nu är han på fest med husse. Det ska bjudas på paj och det ville han ju inte missa. Inte alls bortskämd den där Nelson..

Det är nu lite drygt 5 månder sedan jag slutade röka och snusa. Bäst med det är att jag får mer pengar över till annat, om det nu inte vore så att jag fortfarande ligger back efter min långa sjukskrivning. En annan bonus är att jag inte stinker gammal fimp längre. Klart den största vinsten med att jag gjort slut med nikotinet kan räknas i många fördelar för hälsan. Bland annat kommer jag läka snabbare och bättre efter en eventuellt kommande operation. Riskerna vid narkos är dessutom färre. En annan födel jag också gillar är ett stärkt självförtroende. Jag kan faktiskt slå mig själv för bröstet och känna mig stolt att jag lyckats hålla upp så länge. Jag kan klappa mig själv på axeln varje gång jag blir sugen och tänka att "det är inte värt det!". Sedan 2 månader tillbaka använder jag knappt något nikotinhjälpmedel alls. Bara några tuggummin förra helgen när jag festade till det lite. Så på det hela taget har det hittills gått över förväntan bra. Jag har viljan och styrkan och jag tänker fira för varje månad jag lyckas hålla mig från cigg och snus. Så det så. För jag är grym!!

Gårdagens hemkomst var inge vidare. Dels kom jag hem med 5-kronors stora skavsår på båda hälarna efter att ha trampat omkring i mina vita somriga fejk converse med platåsula. Dessutom behövde vovven rastas eftersom han varit ensam i över fyra timmar. Samtidigt upptäckte jag att reservdelen till vårt trasiga bredband hade kommit som paket under dagen och nu låg och väntade på att bli upphämtad. Jag bytte därför skor och kastade mig ut genom dörren igen. När jag och Nelson var framme vid paketuthämtningsstället började det droppa. Jag placerade därför vovven under ett parasoll medan kvitterade ut mitt efterlängtade paket. När jag kom ut hade Nelson inte bara skaffat en beundrare i form av en liten flicka, dropparna som kom från himlen var stora som golfbollar och de föll i en allt mer alarmerande takt. Jag bestämde mig för att inte låta detta påverka mitt humör. Hela vägen hem stannade jag och Nelson till vid varje litet tak till regnskydd och under varje buskig trädkrona fick fungera som paraply. Ganska mysigt faktiskt. Alla andra som fastnat ute i regnet verkade dock inte alls hålla med. De sprang som yra höns med panik i stegen. Själva gick jag och Nelson bara lugnt och stilla som två Ferdinands hela vägen hem. Lite tropiskt regn i Sverige en het sommar är till för att njutas av.

Sötaste nosen och jag hängde på bryggan under ett trädparaply ett tag, tills Nelson protesterade och vi gick vidare ute i regnet.

Min nya utsikt på jobbet är över en extremt välskött innergård där det växer sallad, kryddväxter och jordgubbar. Det finns fina sittgrupper i kitschiga neonfärger, ja det ser ut som personen som rår om denna trädgård gör det med kärlek. Mitt enda problem med denna oas är att den är väldigt hemlig. Jag får seriöst mer frågor om man får plocka de mogna jordgubbarna än frågor om nya huset i sig. Alla vill veta vem som har rätten att smaka och skörda trädgårdens läckerheter. Ingen vet dock hur man tar sig dit eller hur man får access. Vem har tillåtelse att sitta där på de fina stolarna i solen och njuta? Det har till och med gått så långt att jag lagt ett ärende till vår husägare för att få svar. Det har gått över en vecka nu, fortfarande inget svar och därute förgås snart allt som är precis lagom moget.