Kommer skriva många inlägg om dagen som passerat och nu blivit till natt. Hur vi gick den längsta promenaden någonsin och kom hem ensamma. Varför jag ligger här på soffan i ljuset av min laptop med huvudvärk och ett blödande hjärta. Ändlösa kommer de bli, analyserna av det som varit och varför. Jag kommer älta och fälla fler tårar än vad jag trodde var möjligt. Inget kommer mer bli sig riktigt likt. Landningsbanan kommer vara lång och fylld av gupp och hål. När jag sträcker mina vingar för att provflyga de första gångerna kommer jag upptäcka att jag inte är redo. Jag kommer spela ballader och dricka rödvin. Andra kvällar kommer jag dansa för mig själv och slå kullerbyttor. Jag kommer göra allt det där och lite till innan jag kan gå vidare. Från och med nu tar jag stigen som inte än har blivit upptrampad, den som inte tagit riktning mot något speciellt, inte leder någonstans. Jag kommer gå där ett tag utan karta och kompass innan jag vet vart jag är på väg igen. För nu flyttar det där TP-spelet ut. Det där som stått där sedan fem år tillbaka. Overkligt är för milt sagt. Finns inga ord för att beskriva, samtidigt som jag kommer att tänka på en hel massa. Det gör så ont att jag mår fysiskt illa. Men samtidigt vet jag att någonstans på andra sidan skogen kommer jag komma ut helskinnad och med ett leende. Just nu behöver jag sörja att jag ännu en gång är singel..

 

Mellansyster

5 augusti 2013 09:00

Bit ihop eller bryt ihop. Helt ens eget val. Oavsett finns jag här. <3

krokii

5 augusti 2013 11:22

Kommer nog bli lite av varje.. ♥♥

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

5 augusti 2013 10:32

Livets stig kan vara precis så slingring, guppig och grusig som den du finner i skogen. Men, det finns inte något annat att göra än att fortsätta att gå....gå mot ljuset. Vad annars göra?
Ibland snubblar vi, ramlar, slår oss....men vi reser oss igen.
Livet behandlar oss hårt - och i stunden känns det hopplöst.
Men oftast brukar det som händer vara meningen....
Så starka du...kämpa på...livet prövar dig.
/Lena

krokii

5 augusti 2013 11:23

Ja livet prövar mig hårt det här året och än är det inte slut, men jag kämpar för allt jag är värd. Nånstans där bakom kröken finns ljuset ♥♥

 

J

5 augusti 2013 22:31

Vi får allt ta & ses snart gumman!!! Du & jag & en flaska Malibu ;-) Love you!!! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...