Gårdagens hemkomst var inge vidare. Dels kom jag hem med 5-kronors stora skavsår på båda hälarna efter att ha trampat omkring i mina vita somriga fejk converse med platåsula. Dessutom behövde vovven rastas eftersom han varit ensam i över fyra timmar. Samtidigt upptäckte jag att reservdelen till vårt trasiga bredband hade kommit som paket under dagen och nu låg och väntade på att bli upphämtad. Jag bytte därför skor och kastade mig ut genom dörren igen. När jag och Nelson var framme vid paketuthämtningsstället började det droppa. Jag placerade därför vovven under ett parasoll medan kvitterade ut mitt efterlängtade paket. När jag kom ut hade Nelson inte bara skaffat en beundrare i form av en liten flicka, dropparna som kom från himlen var stora som golfbollar och de föll i en allt mer alarmerande takt. Jag bestämde mig för att inte låta detta påverka mitt humör. Hela vägen hem stannade jag och Nelson till vid varje litet tak till regnskydd och under varje buskig trädkrona fick fungera som paraply. Ganska mysigt faktiskt. Alla andra som fastnat ute i regnet verkade dock inte alls hålla med. De sprang som yra höns med panik i stegen. Själva gick jag och Nelson bara lugnt och stilla som två Ferdinands hela vägen hem. Lite tropiskt regn i Sverige en het sommar är till för att njutas av.

Sötaste nosen och jag hängde på bryggan under ett trädparaply ett tag, tills Nelson protesterade och vi gick vidare ute i regnet.

 

J

2 augusti 2013 16:23

Han är så fin den där Nelson :-D Kram

krokii

2 augusti 2013 18:51

Mmm det är han♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...