Sms:ade exet igår för att höra när han kommer och bär ner sina saker i källaren. Nu när jag kommit i ordning och bara har kvar kartonger och saker som ska ner i källaren vill jag gärna få det gjort. Passade även på att fråga hur Nelson har det. Fick till svar att ja nästa vecka på tisdag kunde han nog och med Nelson var det bara fint. Sen frågade han hur jag trivs i nya lägenheten och jag svarade ärligt att den är helt fantastisk. Då fick jag till svar "men boa inte in dig för mycket, den ska bytas bort" varpå jag blev skitförbannad och vägrade bemöda mig att svara. Inte ens en fråga om hur jag mådde kunde han kosta på sig, trots att han mycket väl vet att jag tog nya prover i tisdags. Och han känner mig och vet därför väl hur viktigt det är för mig att boa in mig. Sen kom det ett sms till för att berätta att han nu äntligen börjat betala av för Nelson. Det tog honom "bara" 1,5 år.. Nä jag är inte bitter, jag är arg och besviken på mig själv. Varför tog jag inte det här steget långt tidigare?? Det var länge sen jag mådde så bra och kände mig så fri som nu. En helt underbar känsla, och den känslan tänker jag behålla oavsett vad som händer framöver. Ingen kan ta den känslan ifrån mig!!

 

Karin

5 september 2013 09:56

Det här kommer bli skitbra Cissi! Kram.

http://karinmittilivet.wordpress.com

krokii

5 september 2013 10:33

Det tror jag med!! :) Det är redan bättre än det var för en vecka sedan bara, så jäkla skönt att stå på egna ben.

Kram på dig Karin, du är saknad här på Söder ;)

 

Mellansyster

5 september 2013 11:50

You GO girl!

http://neversayno.blogg.se

krokii

5 september 2013 23:51

Yes, here I go go go!! :D

Puss!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...