Det slog mig just att det var fem år sedan jag och sambon var på första dejten. Vi hade mailat med varandra i drygt två månader efter det att han tog första kontakten via den där dejtingsiten. På den tiden pluggade han och jobbade natt under sommaren. Så dels var det svårt att hitta en dag att ses och dels var jag lite osäker. Han såg ju sådär ut på bilderna, men han hade humor och verkade smart. Så till sist sa jag ja till en dejt hemma hos mig. Han tog med sig sitt TP och jag bjöd på öl. Vi satt i sensommarkvällen på min balkong och lärde trevande lära känna varandra. Balkongen blev senare även hans och TP-spelet stannade kvar. Första kyssen avklarades i samma soffa som jag sitter och skriver i nu. Det var fem år sedan alltså.

Det är nu i och med detta datum även exakt en månad tills jag sitter i samma soffa fast i en annan del av staden i en annan lägenhet. Faktiskt första flytten jag på riktigt inte ser fram emot med härliga fjärilar i min mage. Istället försöker jag förtränga och ignorera allt packande vi har framför oss.

Igår fick jag kallelsen till ny provtagning. Den 3 september på Sabbatsberg. Där allting började förra vintern. Så det är snart en månad även till det. Hm.. Verkligen ett datum med många bottnar..

Finns så många morgnar som försvinner i mängden. Idag var ingen sådan!! Kliver på pendeln. Hör genast någon som nynnar och sjunger. Sättar mig i fyrklövern i gången mittemot. Personen fortsätter sjunga. Harmoniskt och lagom högt. Sneglar lite stockholmskt åt henne håll. Nyfiken. Vid fönsret sitter en kvinna och lever sig in i den låt som spelas i hennes hörlurar. Hade varit jobbigt om hon sjöng falskt eller för högt och skränigt, men hon gjorde det liksom bra. Fick mig att le. Helt klart så osvenskt det kan bli. Helt klart underbart. Vilken start på dagen tänkte jag och statusuppdaterade genast på Facebook.

Några stationer senare kommer en tiggare förbi. Alla sitter med nedböjt huvud. Låtsat upptagna med sina mobiltelefoner. Inklusive jag. Själv skäms jag alltid. Idag hade jag iaf en anledning. Jag har precis råd med räkningarna den här månaden, har inte ett ruttet korvöre över. Skäms likväl. När tiggaren, eller ska jag brodera lite, när mannen med kryckor och desperation i rösten vänder om och ger upp, då utbrister en typisk svensk medelålders man i en gammal sliten kavaj något i stil med:

- *mummel mummel* Härligt att vi importerar dessa sociala problem!! *mummel mummel*

En yngre kille som sitter snett emot mannen käftar genast emot. Det är uppenbart att de åkt pendeltåg ”ihop” fler gånger och killen ber den medelålders mannen att hålla käften, det är ingen som vill höra hans trams vareviga dag. Jag ler. Kunde inte sagt det bättre själv!! Mannen käftar emot, börjar stamma, folk glor på honom, skakar på sina huvuden och suckar ljudligt. Undertecknad inkluderad. Den medelålders mannen tål inte att folk säger emot honom, men kan inte argumentera.

- Jag tänker ändå behålla mina åsikter!!

- Ja gör gärna det!!

Jag kan inte låta bli att skratta högt nu åt den medelålders mannen som har hela vagnen emot sig. Den medelålders mannen kan ändå inte släppa det hela och när han skyndar av tåget på nästa station ropar han:

- Stackars dig!! *mummel mummel* ..som tycker.. *mummel mummel* Du borde kolla upp vad som är fel med dig!!

- Om det är någon det är fel på så är det dig, säger då kvinnan som suttit mitt emot den medelålders mannen högt och tydligt så att alla kan höra.

Jag skrattar ännu mer och njuter av att det faktiskt finns vardagshjältar, även på pendeltåget en torsdagsmorgon.

Heja Sverige!! Än finns det hopp  

Avdelningen vi delar våra nya lokaler med heter "Cloud" och ovan citat är hämtat från deras månadsrapport. Nördhumor.. 

Alla lampor har slocknat

där ute härjar blixten

inne i mörkret tickar klockorna i otakt

så lyser det upp, som mitt på dagen

och i åskans vitgrå sken vilar skräcken

formar varje mjuk kontur till vassa skuggor

här gränslandet mellan tryggt och osäkert sover faran

sätter himlens oväder i brand, färgar regnet salt..

Som person är jag ganska klumpig och det händer titt som tätt, med betoning på tätt, att jag klantar till det. Är det inte något jag spiller så är det något som går sönder, och ibland är det även jag själv som går sönder i bara farten..

Har varit minst sagt seg sedan jag var ute och kom hem halv åtta i söndags morse. Tyckte jag sovit ikapp det, men vaknade lika outsövd som igår. Trots att jag gått och lagt mig tidigt för att vara mig två kvällar i rad!! Så imorse när jag stod i badkaret och duschade så fick jag för mig att skrubba mina skitiga och förhårdnade fötter. Sedan jag pluggade i Australien är jag av princip nästan alltid beklädd med flip flop så fort det är plusgrader om somrarna. Detta härdar fötterna kan man väl minst sagt säga och sambon är inte alltid helt förtjust i mina krokodilhovar. Så idag gick jag loss ordentligt och tvålade in och körde med raspen. Så plötsligt får jag för mig att stå på en fot. Jag får för mig att stå på den foten jag precis tvålat in.. Så iväg for jag. Hann tänka "undrar om jag kommer få gipsa både ben och armar?" och "var det såhär My hann tänka innan hon slog i huvudet?". Till slut tog färden stopp iaf. Jag låg kvar en stund. Rädd för att känna efter. Ont som fan gjorde det i höften, armen och skuldran. Puh inget brutet!! Efter en stund kom dock en huvudvärk smygandes. Den håller fortfarande i. Säkert en lättare hjärnskakning. Har ont i nacken också. Mest sårad är nog ändå självkänslan. Vet inte hur många som föreslagit en sådan där plastäcklig pensionärsmatta i badkaret.. Hrmpf...

Mitt i livet du och jaget

inget konstigt, bara avlägset

törsten är vilan och obehaget begagnat

otröstlig önskan som aldrig blir

ofrivilliga tankar på rymmen

på vift från förståndet och skönhetens alla måsten

där allt är inget

och du är jag

och jaget vilar i stundens närhet

oförmögen att konsumera de tankar som sprungit läck

i samförstånd att kapitulera till mästaren av dess rika sinnen

där djupet så grunt

som faror på en karta

ingen kommer ihåg hur man ska tyda

i tysthet

gå nu dagen!!

Vi har nyligen flyttat med jobbet. Bytt kontor och förort. Från södra till västra. Jag har jobbat här tidigare och trivs med att vara tillbaka. Många utav dem som nu flyttat har dock protesterat och stretat emot allt vad de kunnat, men nu sitter vi så äntligen i nya fräscha lokaler i en ny ände av stan. Trodde de som suttit i kontor i flera decennier skulle oja sig och klaga öronen av mig som assistent, men än så länge har jag inte hört ett pip. Visserligen är ju fortfarande de flesta på semester. Hittills har jag dock fått uppleva fler bekantskaper. Oj vad härligt det är när man har kollegor som skrattar med en och som bjuder med en på lunch trots att vi egentligen inte känner varandra. Engelskan börjar tina igen efter sommaruppehållet och min långa sjukfrånvaro. Min kanadensiska kollega som älskar att skratta högt och innerligt trodde till och med att jag var från ett engelsktalande land. Hon trodde inte en sekund på att jag var från Sverige. Blev tvungen att bevisa med lite svenska meningar. Som sagt vi har kul!

Och tur är väl det, för vi jobbar alla under en enorm press och vad är inte bättre än trevliga kollegor som man kan skratta ihop med när arbetet är tungt och stressigt!?!?

Skrattet har en läkande kraft. Jag tror verkligen det. Den gamla klyschan ”ett gott skratt förlänger livet” kanske faktiskt innehåller ett uns av sanning. I alla fall så har ju alla vi glada människor en betydligt roligare livsresa mot döden än de buttra och tjuriga har. Mammas blivande makes ena dotter är en sån surkärring. Först trodde vi det berodde på hennes dåliga äktenskap och sedan på skilsmässan, men nu har hon tydligen träffat en riktigt levnadsglad kille som fått hennes barn att må mycket bättre till och med. Själv är hon fortfarande lika sur och bitter och grinig. Det har till och med gått så långt att mammas blivande även han tycker det är jobbigt att hälsa på sin dotter bara för att hon alltid är så himla grinig. Är det något det senaste året har lärt mig så är det att leva och skratta och vara glad så mycket och ofta man bara kan. Man ska ta tillvara på varenda sekund som är bra, för då orkar man bättre med de stunder då allt inte är lika fantastiskt. Det ger en reservkraft när man går på sparlåga.

Det här skulle kunna vara en bild av surheten själv. 

Jag är en glad skit, för det mesta. Det dryga halvåret som passerat sedan cancerbeskedet på Luciadagen förra året har varit extremt tufft. En av de tuffare i mitt liv. När jag därför har kraften att skratta, med hela kroppen och själen. Så som jag nu kan göra igen. Då är det ett bevis på att det är på väg att vända. Det kommer bli bra igen, oavsett vilka besked jag kommer få i September. Finns inga andra alternativ!! Och nu vet jag att jag kan hitta tillbaka till skrattet även efter en period som varit allt annat än rolig.

Såhär glad är jag när jag är glad. Jag ler med hela ansiktet.

Dagen blev allt annat än jag tänkt mig. Gick upp gjorde i ordning mig, men jag blödde så mycket att jag fick spola efter mig flera gånger och jag mådde så illa att jag trodde jag skulle spy. Och bra var väl det, fick feber lite senare och känner mig lätt överkörd av en traktor. Jobbade således hemma idag istället, vilket gick bra tills vårt bredband helt plötsligt bara la av. Ringde ComHem och tydligen ska det ta 1-2 veckor innan vi har Internet hemma igen. Helt klart frustrerande!! Hur klarar man sig utan Internet hemma i världen vi lever i idag? Dagens i-landsproblem. Ska gå och sussa tidigt. Upp extra tidigt imorgon för att ta igen dagens förlorade arbetstid. Hoppas jag mår bättre bara!! Vill verkligen bara kunna jobba på som en vanlig svensson.

Dagens roliga var att prata med kollegan som är på semester. Var tvungen att få hennes password. Hon blev inte alls sur. Fick till och med lite trevliga mms lite senare med bilder från hennes trevliga semesterdag. Ska bli kul när hon är tillbaka igen, även om hon nog hade haft några veckors semester till.

Just nu funderar jag mest på att vi snart ska flytta, men ännu mer på proverna jag ska ta om drygt en månad. Försöker att inte oroa mig, men samtidigt ställa in mig själv på att jag kan tvingas till operation.

Nä nu blir det sängen. Godnatt!!