Med lite mat i mig börjar livet återvända till min kropp. Inledde därför morgonen med en pigg promenad runt sjön. En timme med härliga vyer. Dagen kunde inte startat så mycket bättre. Att det doftar helg och långpromenader och bad känns inte heller så fel. Återfår nästan semesterkänslan varje gång jag går ut när vädret visar sig från sin bästa sida. Underbara sommar!!

Vackra sjön som verkar vilja dra ner vartenda träd som står kring dess kant.

Det enda som stör mig just nu är det vatteneksem Nelson ådragit sig ovanför svansroten.. Han kliar något fruktansvärt och jag har klippt bort hår och torkat bort skorpor med alsolsprit och eftertorkat med en handduk. Vi har lagt på lager på lager med helosansalva, men inget verkar lindra. Har till och med testat kortisondroppar. Han är alldeles kollrig och uppträder nervöst eftersom det stör honom så mycket. Lämnade ett meddelande till vår vetrinär tidigt imorse, hoppas hon har några goda råd att ge oss eller en salva som läker. Inget kul att se sin älskade vovve lida så!!

Linjen är tydligen tunn mellan att må bra och dåligt. Den starka medicinen jag tog igår påverkade min dagliga dos av lyckopiller. Det stod till och med på innehållsförteckningen. Så idag var det någon som vred på kranen igen. Det började med att jag läste en sorglig artikel, sedan var det kört. Tårarna ville inte sluta rinna. Jag kontrade med att göra det mest tråkiga jag vet. Diska. Hällde även upp ett glas vitt, det kan lugna ibland. Till slut avtog tårarna och nu är jag trött som bara den. Har varit några riktigt jobbiga dagar denna vecka.. Dags att vända på steken, imorgon börjar träningen och jag tar nya tag. Hoppas nästa arbetsvecka blir bättre!!

Godnatt alla fina

Efter att ha träffat mina älskade systrar efter sjukhusbesöket idag tog jag bussen hem. Bussen var så full av folk på väg på sommaräventyr på Skansen och Gröna Lund att jag fick stå inträngd i hörnet vid dörrarna längst fram vid chauffören. Det var varmt och svettigt och jobbigt att försöka att hålla balansen med lugnande medel i systemet. Samtidigt försökte jag ävern att inte stöta ihop med någon annan eller gud föbjude nudda någon. Där jag står och svetten rinner i den fulla bussen utan AC och försöker hålla mig upprätt tar följande samtal vid:

- Ursäkta fröken har du varit piercad i läppen?

- Nej.

- Jag tänkte bara det där blåa på din läpp..

- Jag har spelat handboll, säger jag och vänder ryggen till för att avbryta samtalet.

- Du.. Har du någon annan?

- Nej.

- Du vill inte ha det någon annanstans? säger mannen med ojämnt skägg och korta shorts av svart läder.

- Öh nää!!

Bussen stannar till, folk börjar gå av i massor. Jag ursäktar mig och går bakåt för att ta en sittplats. Kände mig äcklad och oroad att han skulle följa efter och sätta sig på det lediga sätet längst ut. Istället satte sig ena halvan av ett gulligt pensionärspar som firade frugans 70:e födelsedag från London bredvid mig. Jag hjälpte dem av vid rätt hållplats i Gamla Stan. De var väldigt tacksamma och vi hann prata London och fotboll och mitt intresse för Spurs. Då visar det sig att deras son hyr ut sitt hus till Gareth Bale, som är en av de starkast lysande stjärnorna i engelska högstaligan. För mig en ikon, en hjälte som jag beundrar. Vilka roliga sammanträffanden livet bjuder på!!

Gårdagen var tung och fylld av matångest. Jobbade hemifrån och hade TV:n på samtidigt. Vilken kanal jag än tycktes byta till så var det mat. Mat, mat, mat. Där låg jag och fick inte äta någonting, bara dricka klar vätska. Laxermedlet intogs istället för lunch och sen var cirkusen igång.. Slutade räkna efter 15 besök till badrummet och då var klockan bara tre på eftermiddagen. Fick frossa och när jag kollade tempen hade jag bara 36 grader. Så där låg jag under ett tjockt täcke och utanför gassade solen. Jag gick aldrig utanför dörren ens och inatt var det cirkus igen. Tror jag sprang upp fem gånger på en timme och sen hade jag svårt att somna om..

Utanför strålade solen och värmen flämtade sin tunga andedräkt genom den öppna balkongdörren. Själv frös jag som bara den..

Dagen började bra även om jag som vanligt är sliten efter för få timmars sömn. Nelson fick två promenader i morgonsolen innan jag åkte till Sophiahemmet för att göra undersökningen. Som vanligt var de fantastiska, både sjuksköterska och läkare. Jag var lite nervös och fick lite lugnande, men undersökningen gick bra, även om det stundtals gjorde jävligt ont. De hittade inget konstigt och ingen tjocktarmcancer, så jäkla glad!! Men han tyckte det var konstigt att min tarm trots stark medicin inte tömt sig som den borde och att jag var så öm och hade så ont när de rörde på instrumenten i magen. Så nu väntar kanske en laparoskopi istället. Inte helt förtjust i det, men verkar inte vara någon påse-på-magen-fara iaf, det är ju min största rädsla. Så jag får pusta ut och ta en vilopaus innan de fortsätter undersöka mig.

Unnade mig en stor mjukglass med kulört strössel på vägen hem. Mums!! Nelson fick halvan jag inte orkade när jag kom hem och det tyckte han var jättemumsigt!!

Studsade tillbaka idag. Skrattade mycket och länge på jobbet. Hade en fantastiskt trevlig lunch med en gammal kollega. Fick skjuts hem. Har inte haft lika ont, och frossan och febern är nästan helt borta. Det enda jobbiga är att jag idag bara fått inta vätska. Imorgon blir det ännu värre, då får jag bara dricka klar vätska. Hua.. Och så ska jag få äta extremt starkt laxermedel. Fan vilken fest det är att vara mig den här veckan.. Hittade iaf lite glädje i form av en gammal bild från drygt ett år sedan.

Älskade underbara Nelson, här bara dryga 9 veckor gammal. Redan då sötast i världen!!

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: ingen alls pga av dieten inför undersökningen av magen

Humör: nära till skratt och trött trött trött efter jobbet

Godnatt  

Vill säga att det är sån där dag, en sån där jäkla skitdag, men det är ju inte helt sant. Det var kul att installera mig på min nya arbetsplats, packa upp alla kartonger och lugnas av att inget kom bort i flytten. Småsnacka med kollegorna mellan alla hundratals mail som fyllt min inkog medan jag varit på semester. Fick till och med skjuts hem. Kan ju inte bli bättre!!

När vi närmade oss hemtrakterna blev jag dock akut illamående. När jag kom hem kom magvärken, frossan och sen började det blöda. Deckade i en kringla med armarna runt vovven. Vaknade två timmar senare. Har inte kunnat äta något eftersom jag mår så illa och magen krampar. Och idag är sista dagen jag får äta fast föda på 2,5 dygn. Så känner mig minst sagt som jag fått en rejäl käftsmäll. Då kommer tankarna också. Värker det inte lite konstigt ut i bäckenet? Håller skiten på att sprida sig? Vad kommer de hitta på torsdag? Tänk om de inte hittar något! Och oron att jag inte ska få behålla mitt jobb.

Kan minst sagt säga att första dagen kunde slutat bättre. Nu blir det sängen igen och lite sambomys, ikväll behöver jag närhet  ♥ ♥ Hoppas innerligt att det bara är ett mindre bakslag och att morgondagen blir så mycket bättre!!

Over and out

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 30 min motionscykel (250 kcal brända)

Humör: glad för att sedan bli väldigt ledsen

Hälsa: illamående, frossa, feber, magvärk efter jobbet

Tror inte på en gud eller flera. Kanske finns det ett öde, men det verkar inte troligt det heller. Jag vill iaf tacka någon slags högre makt, om det nu finns en sådan, för att jag fick en så otroligt bra semester. Nu är jag redo och laddad för jobbet imorgon. Kommer säkert bli en tuff första vecka, men det kommer bli kul att vara tillbaka på kontoret bland kollegorna som jag trivs så med. Somliga kommer såklart att saknas och dem önskar jag en minst lika trevlig semester som jag haft. Men framförallt vill jag säga tack för att jag fick en semester utan akuta sjukhusbesök, för att värken höll sig på en nivå jag kan stå ut med, för att sambon och jag hittade tillbaka till varandra och att jag hittat styrkan att börja träna igen. Tack för att vädret var över all förväntan, tack för alla fina stunder, för all sömn, för all vacker natur jag fått se.

Tack!!

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1 timme motionscykel (600 kcal brända, rekord!!), 5 km promenad och övningar för bäckenbotten/mage

Humör: trött men glad

Träningsvärk: lättare i benen

Det finns dem som längtar så fort den sista sommarsolen går ned. Som går i ide så snart de första flingorna faller och andetagen blir till röksignaler så fort man lämnar hemmets trygga borg. En del skriver meterlånga hyllningar till den ljusaste av årstider. Andra sneglar på sina billiga som dyra souvenirer för att minnas sin surt förvärvade vecka i värmen. Somliga bygger sina drömmer kring semesterns läkande kraft. Många blir deppade för varje dag solen går ned lite tidigare. Hur mycket hopp kan en sommar rymma?

Vad man strävar efter att bli av med vinterhullet varje vår. Som att det är den enda del av året som vi behöver visa oss för varandra. Vi verkar inbilla oss att vinterns alla stickade tröjor och varma jackor gör att vi ser smalare ut. Att vi kan gömma oss i skydd av mörkret när snön ligger packad till is på våra vägar. Så när den äntligen är här då är det okej med rosé på balkongen, det är självklart med en öl på en uteservering efter jobbet i väntan på semestern. Man unnar sig livets goda.

Jag hade högt uppskruvade förväntingar inför min semester. Min högsta önskan var att min kropp skulle få tid att läka. Jag hoppades även att förhållandet med min sambo skulle få utrymme att växa sig starkt igen. Det fanns en stark tro på att jag skulle få komma tillbaka till jobbet och kunna återgå till full tid. De första två förhoppningarna har infriats, den tredje återstår fortfarande att se, men det känns väldigt lovande.

Imorgon ringer klockan tidigare än vad den gjort på fyra veckor. Imorgon ringer klockan för jobb. Men sommaren är inte slut, återstår fortfarande många långa veckor innan hösten tar vid. Det finns fortfarande kärlek kvar att insupa.