Någonstans där i dimman finner jag allt mer en slags vaken klarhet. Jag vet vad jag vill och jag är på väg. Tror jag tagit rätt avfart och vägen ligger framför mig, men jag kan inte se längre än till nästa krök. Mitt hjärta slår åter i min takt. Mitt hjärta har hittat hem. Likt ett frö har jag slagit rot och skickar ut mina rötter sakta och försiktigt. Hösten gör mig ingenting, raggsockar och tända ljus sätter bara stämningen för mitt redan stillade sinne. Aldrig har jag varit så nöjd med ett avsked som nu. Dimman må ligga tät på morgonen och daggen fukta mina tår. För så länge solen värmer åker strumporna av så fort jag ska ut. Känslan av att hela livet fortfarande ligger framför mig är stark. Min nyfikenhet har kommit tillbaka, jag är redo att utforska världen igen. Så självklart som om avskedet till det gamla aldrig funnits, men ändå finns med mig. Jag väljer att spara godbitarna i kakan innan jag stoppar in den i frysen. Att ha tagit över ratten i mitt eget liv har varit förlösande och jag skrattar även om det gör ont. För jag vet att det är nu det gäller, det är nu jag väljer riktning på resten av mitt liv. Och jag är redo!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...