Stod i duschen när jag kände hur värken återigen attackerade mig. Vred om innanmätet i min mage tills knuten var så hård att det började kännas som "tusen nålar". Så kom jag att tänka på det tumör specialisten sagt några månader tidigare. Det om att jag kan komma att få fantomvärk efter den hysteraktomi som för mig verkar vara oundviklig. Har ju hört talas om fantomvärk, men bara i samband med personer som förlorat en kroppsdel. Hur kan man få det inuti kroppen? Efter ett organ som inte längre finns?

Åh vad jag hoppas att jag ska slippa det iaf

Vi gick oss varma på vägen dit. Letade oss förbi flera bryggor, alla upptagna av sommarlovslediga tonåringar. Valde den dagtid annars så överbefolkade lilla stranden. Klev ut på en av bryggorna. Klädde av oss. Släppte lös vovven. Sambon var först i. Jag tvekade. Det var svalt och jag varm. Mitt velande drog ut på tiden och sambon orkade inte vänta in mig i vattnet. Han klev upp till vovvens förtjusning. Jag satte foten på badstegens första trappsteg. Vattnet var kallt mot mina nakna ben. Jobbade mig långsamt ner längs stegen så att kroppen sakta skulle vänja sig vid temperaturen. Hur man än gör finns det aldrig något snällt sätt att vänja vare sig mage eller rygg med kallt vatten. Beslutade att ta smällen bara. Kastade mig bakåt. Det isade till, men sen kände jag värmen.

Simmandes på rygg såg jag de få stjärnor som kan skådas på den ljusa sommarnattshimlen. Ett plan på väg till en flygplats någonstans blinkade sin väg över himlavalvet. Syrsorna spelade för oss. Vattnets blankpolerade yta var svart. Jag hade kunnat ligga kvar länge, men sambon var sugen på varm choklad. Jag klev motvilligt upp. Torra kläder över den blöta bikinin. Huttrade inte ens. Tänk vad magisk den svenska sommaren kan vara!! Låt den inte ta slut förrän till hösten..

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1 timme motionscykel (500 kcal brända), 10 km promenad och övningar för bäckenbotten/mage

Humör: glad

Träningsvärk: extremt tung och trög i benen

Godnatt mina fina läsare

Sitter och klurar på med vilka ord jag kan summera semestern. Flera bubblar upp; härlig, avslappnande, natur, sjö och hav, god mat, promenader och siesta. Sambon och jag har haft det bra, för det mesta. Jag har tagit tag i min vikt och börjat träna. Jag har inte rökt eller snusat, har knappt använt några nikotintuggummin alls faktiskt. Har insett att Sverige är en minst lika härlig plats att semestra på när vädret är bra. Vi har bara haft tre regndagar!! Jag har börjat fotografera igen. Min mage har inte förhindrat mig från att göra särskilt mycket, möjligen tvingat mig till en och en annan vilopaus, men det kunde varit så mycket värre. Sambon och jag har insett att vi helst semestrar på sådant sätt att Nelson kan vara med.

Har inte särskilt mycket ångest för att jag ska börja jobba på måndag, inte än iaf. Jag har verkligen utnyttjat semestern till att vila upp mig, både mentalt och fysiskt. Jag lyckades så bra med detta att jag nu tagit första steget mot ett lättare och hälsosammare jag. Fantastiskt!! Hur det kommer gå när jag återgår att jobba heltid vet jag inte, men jag är hoppfull och hanterar redan smärtan på ett annat sätt. Trots att jag inte ens inlett KBT-terapin för min värk. Något har även hänt med mitt sjävlförtroende. Tror det beror på många olika faktorer. Jag är stolt över mig själv igen. Så nu tar jag nya tag mot en höst gömd i dunkel. Ska göra mitt bästa att hålla mig så positiv som möjligt och hålla tummar och tår att alla provresultat går min väg.

Det väntar en ny dag efter sömnen. Adjöken och godnatt sköna semester, vi ses nästa sommar

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1,5 timmar motionscykel (750 kcal brända) och 10 km promenad

Humör: harmonisk

Värk: inte lika ont i magen och rumpan idag, fortfarande tung och trög i benen

Idag är min sista semesterdag, men inte deppar jag för det. Är utvilad och taggad inför en höst i träningens tecken. För oavsett om det blir operation eller ej i höst, så tänker jag streta på så mycket jag kan och får. Dessutom har jag en massa "stulen" tid att ta igen på jobbet, hoppas att jag slipper fler sjukskrivningar så jag kommer upp på den nivå där jag vill vara. Och även om jag inte ser fram emot flytten så ska det bli spännande att ha nya projekt att stöka med hemma. Denna gång ska vi väl bo kvar längre än ett halvår!?!?

Vad gör man när vädret visar sig från sin bästa sida och man har en sista semesterdag att spendera? Jo man cyklar så man nästan svimmar och sedan går man en mil till en sjö i ett närliggande naturreservat. Men resan var mödan värd!!

Promenaden gick förbi flera sommarvackra sjöar, i denna växte det så många näckrosor att det bara fanns några få gluggar där man kunde skymta den spegelblanka vattenytan.

Så bortskämd med sceniska vyer på denna semester att jag efteråt till min förvåning inte hade plockat upp mobilkameran så många gånger som jag trodde, men några blev det iaf. Vid sjön där vi till sist stannade hittade vi en halvt om halvt sjunken brygga och därifrån badade vi. Alla tre. Första doppet i Sverige på tre år och det var verkligen skönt och svalkade gott.

Med 20 grader i vattnet fanns det inga undanflykter nu när baddräkten fått åka med i ryggsäcken..

Nelson blev förvånad när husse helt plötsligt hoppade i. Det brukar ju bara vara Nelson badar i tid och otid..

Vattnet var friskt mot huden när jag sakta hasade mig i från bryggan, men när jag väl kommit i ville jag inte gå upp igen. Jag låg länge och väl med överkroppen på den delen av bryggan som låg nersänkt i vattnet. Härligt avslappnande!! Tänk att det kan vara så befriande att bada. När vi väl vände kosan hemåt kändes benen ännu tyngre än på vägen dit. De som "svävade" så tyngdlösa i sjön var nu ömma och tröga. Men hem tog vi oss.

Har en del bloggläsare med hund, här kommer något för er. Jag brukar nämligen ge min vovve tuggben i råhud. Inte så nyttiga kemikalier i dem visade det sig. Så blir inte så många sådana framöver. Men frågan är vad man ska ersätta dem med?

Döden i knuten: så förgiftar vi våra hundar utan att veta om det.

Och så till dagens träningsresultat..

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1,5 timmar motionscykel (700 kcal brända) och 8 km promenad

Humör: bra

Värk: trötta ben och ont i rumpan samt väldigt mycket magvärk som gjorde att jag fick dra ned på uttänkta träningen

Snipp snapp snut, så var denna dagen slut

Även om jag bara kan utgå från mig själv och uttrycka vad jag känner och tycker i allt som hänt och fortfarande händer runt omkring mig, i och med min sjukdom, så glömmer jag lätt alla andra som kämpar vid min sida. Alla gör vi det på olika sätt. Jag vet det, men det är inte alltid så lätt att komma ihåg.

Min sambo försöker förtränga och förringa min sjukdom. Något som är väldigt vanligt och som många andra cancersjuka också upplever. Det har jag fått höra av både psykologen på smärtans hus och från personer i föreningen Ung Cancer. Så jag är inte ensam att uppleva detta. Långtifrån. Det är ganska vanligt. Det finns inbyggt i oss människor tror jag och vissa reagerar och agerar därför så för att själva överleva. Och visst det är ju ingen fest direkt för mig som är sjuk, men det är minst lika stressande när ens mamma blir så arg och ledsen att hon smsar och vill ringa upp och tala sambon tillrätta. Jag måste sätta stopp där. Jag är faktiskt vuxen, jag älskar er alla som kämpar vid min sida, men vi måste alla komma ihåg att vi gör det på olika sätt.

Denna blogg är min ventil. Ja ibland sugröret vilket genom jag suger i mig luft. Här kan jag fritt skriva om hur jag upplever och ser på saker. Det är en högst subjektiv berättelse om hur jag betraktar tillvaron efter mitt första cancerbesked. Och jag vet att min mamma bara vill mig väl, att mina systrar har svårt för min sambo, för han är inte som alla andra. Han säger det han vill, när han vill och det blir fel ibland. Precis som det blir för alla oss andra. Han kommer från en helt annan miljö och reagerar och agerar därför inte som vi gör i vår familj. Och det är där det krockar. Mitt emellan i denna kollision står jag och det gör mig ont när inte alla som jag älskar kan samsas. Jag är för svag och vek och feg för konflikter. Jag väljer mina fighter mer än någonsin just nu. Det finns bättre saker att ödsla energi på. Allt det vackra. På livet. De jag älskar.

Så försök bara lite se det genom mina glasögon och lek snällt. Skulle jag vantrivas så i mitt förhållande skulle jag ta mig ur det. Bums! Det är lätt att skriva om saker som är dåliga, det är svårare att beskriva varenda detalj i vardagen som är vacker och fin. Hur min sambo visar att han älskar mig, varje dag. Han lagar mat, pushar mig att våga, att träna. Han håller handen i soffan, vill att jag ska stanna kvar och morgongosa i sängen varje morgon, när jag helst av allt bara vill kliva upp direkt. Han kan bli arg å mina vägnar. Han får mig att skratta flera gånger varje dag. Så snälla försök att förstå att bloggen är min ventil, där min sambo inte ens har en chans att ge sin syn på saken. Och jag lovar om vi alla skulle beskriva vad vi känner och går igenom i och med min sjukdom så skulle det visa sig att vi alla lider lika mycket, vi gör det bara på olika sätt. Jag har kommit att skaffa mig stor respekt för att vi alla kämpar på olika sätt, och att det är okej så länge det finns kärlek.

Det är fler som kämpar.. Att springa ifrån en tumör. Min kära mamma skickade länken till mig idag. Det ger mig på något sätt styrka i att känna att det finns andra som kämpar precis som jag och alla mina nära och kära som kämpar med mig.

 ♥ ♥ Tillsammans gör vi skillnad!!  ♥ ♥

Körde mitt hittills absolut tyngsta pass på motionscykeln imorse. Varje varv med tramporna var en ren plåga. Samtidigt kunde jag skratta åt min rumpa som nu är så öm att det till och med gör ont att sitta på en stol. Men som jag kämpade och slet och genomled den där timmen på cykeln, och som jag var nöjd med mig själv efteråt!! Sån underbar känsla.

Efter en snabb frukost skyndade jag och Nelson iväg för lunch på stan med mamma och vår gemensamma gamla jobbarkompis som har lungcancer och hennes lilla dotter. Det blev en riktig mysig dag för Nelson och mig. Det var lagom soligt och det fläktade ganska bra när vinden tog i. Vi tog färjan över och gick sedan i rask takt till stadsdelen vi ska flytta till i slutet av augusti.

I väntan på färjan. Kommer sakna vår nuvarande stadsdel väldigt mycket när vi flyttar!!

På färjan träffade vi på två småtjejer till syskon som hälsat och lekt med Nelson flera gånger förut. De var inte sena att slänga sig över min kära vovve den här gången heller, men efter en liten stund blev Nelson så uppspelt att jag tvingade honom att ta en time out för att lugna ned sig.

Nelson fick ta en påtvingad paus i skuggan.

Medan de andra åt goda pastasallader och räksmörgåsar, ja till och med Nelson fick en bit, så fick det för mig bara bli en flaska mineralvatten med citronsmak. Trist med onyttig diet.. Gjorde mig ändå mätt konstigt nog, även om alla andras dignande tallrikar såg väldigt smaskiga ut. Lunchen var trevlig och bjöd inte bara på cancersnack utan även på tittut med en söt liten 3-årig tjej med sommarblonda yviga lockar och ett charmigt leende som utstrålade bus. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för vår gamla jobbarkompis när hon opereras i slutet av juli. Det skulle inte vara något vidare för den ljuva lilla 3-åringen att växa upp utan sin mamma..

Nelson låg lugnt och utan vidare protester utanför staketet och spejade ut över torget.

Efter lunchen skildes vi åt och Nelson och jag gick förbi gatan dit vi ska flytta. Byggställningen står kvar utanför fasaden. Vi flanerade lite i parken som ligger nära och sen letade vi oss till en mysig liten hundrastgård där Nelson fick leka med en väluppfostrad 9-månaders amstafftjej. Efteråt hade vovven tagit ut sig så pass att det blev många pauser med vatten i solen på vägen hem. Jag passade på att drömma mig bort när vi gick genom ett litet kolonilottområde. Inte för att det är något för mig, men för att jag drömmer om det där lilla torpet i obygden.

Det ser väldigt pitoreskt ut med en prunkande lott.

Bland de vackra näckrosorna tog Nelson en simtur och matte hade fullt sjå för att få upp honom på land igen..

Vovven var varm och trött och njöt av att ligga i skuggan och torka.

En bra dag för mig och Nelson avslutades i duschen där all sand och grus sköljdes bort. Vovven har nästan sovit nonstop sedan dess..

Ny dag nya tag. Har nu ganska länge känt mig extremt obekväm i min egen kropp. Har haft tusen ursäkter, de allra flesta väldigt dåliga. Att jag lyckats sluta både röka och snusa har dock givit mig större självförtroende. Jag-kan-om-jag-vill-mentaliteten har vuxit sig starkare och starkare senaste tiden. Så idag sådde jag fröet till det som komma skall. Med bara några dagar kvar av semestern är det bråttom att kickstarta och komma igång med rutinen att träna. Något som förr var en så naturlig del i min vardag. Idag är även första dagen på min veckas diet inför undersökningen nästa vecka. Så att starta just idag kändes som ett bra val.

Efter frukost idag så körde jag 1 timme på min motionscykel, 500 kcal brända. Nästan direkt efteråt gick vi ut i ösregnet med vovven och gick runt sjön, ca 5 km. I takt till första halvlek av damernas premiär i fotbolls-EM på hemmaplan cyklade jag åter igen en timme, 540 kcal brända. Så jag har svettats rejält idag. Tyvärr kan jag inte ta i ordentligt för då får jag olidligt ont i magen, men jag trampar på i min takt. Bättre något än ingenting. Får stänga av min vinnarskalle och viljan att alltid pressa mig själv lite hårdare. Jag kan inte ens tävla mot mig själv. Det går inte just nu.

Dagen till ära står det i Aftonbladet att "Hund är bättre än gymmet". Så jag borde redan ligga på plus. Att vi dessutom har ett ganska välutrustat hemmagym gör också att alla undanflykter från och med nu är helt oacceptabla. Eller nja, om det blir operation och så blir det ju ett uppehåll, men oftast brukar man ändå kunna träna eller röra sig på nåt sätt.

Jag vägde in på 84,5 kg. Målet är att gå ner 20 kg. Så kommande året är målet -15 kg. Det borde vara rimligt och utmanande. Till jul vill jag vara tillbaka på handbollsplanen. Men lugn!! Detta kommer inte bli någon galen träningsblogg, däremot kommer jag säkert att vidröra ämnet på vägen mot mitt mål.

Nu ska häva i mig lite vatten och sen sängen. Godnatt

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 2 timmar motionscykel (1040 kcal brända) och 5 km promenad

Humör: gott & taggad till tusen!!