Den där fullkomliga glädjen när jag öppnade dörren och han fick se vem som dolde sig där bakom. Helt fnattig studsade han omkring när han kom hem till mig i fredags. Vi har myst hela helgen. Han har sovit tätt tätt intill mig och följt mig vart jag än gått. När jag hade ont och var ledsen slickade han mina tårar och viftade nervöst på svansen. Han har gått massor med promenader i det nya kvarteret och hittat både nya vänner och ovänner. En vovve i porten och en del på gatorna runt omkring. Och en kasse som grannarna ställt utanför sin dörr som tydligen var hemskt läskig. Lilla tossbollen.. Som jag älskar denna vovve och som han förgyller varenda minut han är med mig. Lika mycket saknar jag honom nu när exet varit och hämtat honom.

Dumma matte som inte låter mig bada i fontänen!! Vill vill vill!! Dumma dumma dumma!!

Exet ja.. Helt plötsligt får jag sms där han frågar hur jag mår. Och hade jag inte tagit prover i tisdags. Jag svarade inte ens. Varför så intresserad nu?? Det har han ju aldrig varit förut och vänta nu, jag är ju inte sjuk, jag bara fejkar. Jo det är så jag jobbar. Verkligen.. Suck!! Dessutom verkar han ha tagit ett väldigt stort intresse för mitt kärleksliv. Ska väl han skita i!! Seriöst.. *morr* Så när han var här idag för att hämta lite av sina kartonger och Nelson så var jag ganska tvär. Och det märkte han också tydligen. Konstigt hur han helt plötsligt fått upp ögonen för mig nu när vi inte längre är tillsammans. Funderar helt ärligt på om vi ens kan vara vänner. Och till min stora glädje insåg jag att jag redan sörjt vårt uppbrott medan vi var tillsammans. Finns absolut ingenting att hämta där längre. Den absoluta sista spiken han satte var "men du har ju inte cancer, så varför bloggar du??". Nä, jag står på mina egna två fötter nu och helt underbart, ska inte låta honom rubba mina cirklar, för här inne är det jäkligt gött just nu ska ni veta.

Godnatt mina fina läsare  

 

Angelica

10 september 2013 06:39

Vi börjar våra nya äventyr samtidigt. Tar nu buss, tåg, tunnelbana, spårvagn och apostlahästarna från Uppsala till Sverigehälsans lokal i Hammarby. Kanske blir jag avspännings- och stressterapeut eller så lär jag mig bara att leva bättre, det återstår att se.
Kram!

http://mittiliv1.bloggplatsen.se

krokii

10 september 2013 23:05

Wow Angelica!! Mina gamla hemtrakter, hoppas du ska trivas och lyckas. Önskar dig all välgång ♥♥

Kram!!

 

Leo

10 september 2013 06:44

Hej Nelson. Kolla in min blogg. Ta med dig matte och kom till Uppsala och busa med mig och Ludde nån gång. Voff

http://rondellhunden.bloggplatsen.se

krokii

10 september 2013 23:06

Voff voff :)

 

Anna

10 september 2013 19:07

Läser han din blogg?
Blir han inte arg när du skriver om honom?

krokii

10 september 2013 23:06

Nej. Han har aldrig läst och aldrig varit intresserad. Och ingen vet vem han är eftersom jag aldrig visat bilder eller skrivit ut hans namn ;) Och skulle han läsa så har jag ingenting att dölja, jag har skickat honom adressen.

 

Anna

11 september 2013 15:41

Ok, då vet jag ;)

Läste ditt senaste inlägg om att du inte har cancer. Grattis! Vad skönt det måste kännas. Styrkekramar. :D ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...