Det har varit mycket intryck den gångna veckan, därav de få orden. Har tagit tid att smälta och landa i något som jag inte ens riktigt vågat hoppas på. Helgen som gick så firades beskedet och nya lägenheten med vänner och systrar och kärleken. Det blev räkor, vin, bubbel och öl i massor, lite tårar och mycket värme. Har nog inte riktigt kommit ner på jorden igen, svävar runt på små tussiga moln och känner mig som den mest lyckliga tjejen i hela världen.

En oväntad insikt är att jag nu har en framtid att planera och rå om. Vilket faktiskt känns konstigt. Livet har varit satt på paus så länge att jag inte vet hur man gör för att se framåt. Är fortfarande inne i min stängda tidscykel där jag tar en dag åt gången och hoppas på det bästa. Vad gör man när det bästa redan hänt?? Man lever!! Är det något året som gått har lärt mig är att leva medans man kan. Så mycket man kan. Så jag har släppt på alla bromsar, nu kör jag, mot en framtid som är ljus och vacker och som inget ska få komma och ta ifrån mig.

 

Annie

17 september 2013 16:29

Vad härligt! Är glad för din skull!!
Det är rätt, släpp på alla bromsarna ;-)

Kram/

http://cupcakes-ochannat.bloggplatsen.se

krokii

18 september 2013 22:43

Tack Annie!! :) Nu tänker jag bara köra!!

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...