Som person är jag ganska klumpig och det händer titt som tätt, med betoning på tätt, att jag klantar till det. Är det inte något jag spiller så är det något som går sönder, och ibland är det även jag själv som går sönder i bara farten..

Har varit minst sagt seg sedan jag var ute och kom hem halv åtta i söndags morse. Tyckte jag sovit ikapp det, men vaknade lika outsövd som igår. Trots att jag gått och lagt mig tidigt för att vara mig två kvällar i rad!! Så imorse när jag stod i badkaret och duschade så fick jag för mig att skrubba mina skitiga och förhårdnade fötter. Sedan jag pluggade i Australien är jag av princip nästan alltid beklädd med flip flop så fort det är plusgrader om somrarna. Detta härdar fötterna kan man väl minst sagt säga och sambon är inte alltid helt förtjust i mina krokodilhovar. Så idag gick jag loss ordentligt och tvålade in och körde med raspen. Så plötsligt får jag för mig att stå på en fot. Jag får för mig att stå på den foten jag precis tvålat in.. Så iväg for jag. Hann tänka "undrar om jag kommer få gipsa både ben och armar?" och "var det såhär My hann tänka innan hon slog i huvudet?". Till slut tog färden stopp iaf. Jag låg kvar en stund. Rädd för att känna efter. Ont som fan gjorde det i höften, armen och skuldran. Puh inget brutet!! Efter en stund kom dock en huvudvärk smygandes. Den håller fortfarande i. Säkert en lättare hjärnskakning. Har ont i nacken också. Mest sårad är nog ändå självkänslan. Vet inte hur många som föreslagit en sådan där plastäcklig pensionärsmatta i badkaret.. Hrmpf...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...