Vi gick bort till sjön. Tog första bästa brygga. Sambon var först i. Jag stannade upp för att beundra månen. Den hängde precis ovanför trädtopparna, stor och röd, likt en gigantisk planet i en sci-fi film. Den såg inte platt och avlägsen ut, snarare såg den ut att vara i 3D, så nära att det kändes som att det skulle räcka med en stege för att nå den. Jag vande sakta benen i det kalla vattnet. Ett steg i taget nedför badstegen. Till sist kom så det oundvikliga. Magen. Kastade mig bakåt och lät kroppen chockas. Vattnet var kallt och mörkt. Ytan blank. Någon enstaka and gled omkring bland näckrosorna. Vovven stod oroligt kvar uppe på bryggan, för feg för att våga ta språnget ut i det okända. Den röda månen blev avlång i vattnet. Våra simtag gjorde små vågor. Ungdomars skratt och stoj rullade över sjön. Åh du underbara sommarnatt, ta aldrig slut!!

En lånad bild som nästan på pricken liknar den måne vi såg från bryggan vid sjön. Vackert!!

Idag blev det så varmt på kontoret att jag blev tvungen att gå in på toaletten och badda ansikte, armar och kropp med pappservetter. Det fullkomligt rann om mig. Känns så jäkla äckligt när man svettas så. När jag kom hem slängde jag in mig själv i en sval dusch. Även vovven som flämtde högt och ansträngt fick en svalkande kalldusch. Så nu ligger jag trött på soffan och tar igen mig. Märks knappt att det är korsdrag eller ens att vi har vidöppet fönster och balkongdörr. Vi funderar på att dra oss iväg på en milspromenad till sjön i naturreservatet. Ta ett svalkande kvällsdopp. Passa på medan sommaren fortfarande hälsar på. Får se om jag orkar..

Idag fick jag veta att jag inte ska behöva oroa mig för min högra höft som gör ont. Kan vara ischias sa tumör specialisten och rådde mig att kontakta vårdcentralen. Jag har haft ischias och det är det inte. Orkar inte springa till fler läkare, men känns skönt att det inte ska vara något jag behöver oro mig för iaf!! Alla har inte samma tur som mig. Mammas och min gamla jobbarkompis opererades för en tumör i lungan idag. Det var sagt att de bara skulle behöva ta en del av lungan som är angripen, men det visade sig att de behövde ta hela lungan. Nu är det "bara" att vänta och se om tumören är malign eller ej. Jag håller tummarna!!

Så trött att ögonen går i kors och det svider lite i dem så fort de är öppna. Snubblar lite på tangenterna..

Kanske får bli en kortare kvällspromenad och lite cykel istället, eller så blir det sängen nu med en gång..

Solen kom och trängde bort alla grå moln. Himlen var stundom fri att sträcka ut sitt stora blå täcke över världen där jag var. Värmen fick sminket att stanna hemma. Till jobbet åkte jag med mina nyaste Havaianas. Semesterkänslan finns fortfarande nerpackad i bröstet. Jag bär med den även till det nästintill tomma kontoret där luften är kvav och solen stängs ute med persienner. Där kaffet flödar på eftermiddagarna, dubbla koppar i samma mugg med extrastark styrka. Sommarens sköna lunk har givit mig en möjlighet att ta ikapp sådana saker det var meningen att jag skulle gjort för flera månader sedan. Innan jag fick det där första cancerbeskedet. Det känns som en revansch för mig själv. Vill inte bara få visa vad jag faktiskt går för, jag behöver bevisa för mig själv att jag kan även om jag fortfarande har ont och ännu inte fått någon diagnos.

Något jag berömmer mig själv för lite extra just nu är att jag kommit tillbaka till träningen trots förra veckans tråkiga paus. Jag gör, jag snackar inte bara eller ägnar träningen goda tankar och intentioner. Jag gör faktiskt det jag säger att jag ska göra. Så idag blev det två tuffa pass på motionscykeln. Känns så skönt att stärka mitt eget självförtroende. Om ändå vågen vill visa minus.. Tycker jag borde vara värd det efter tre veckors träning!! Nåja, det måste ju komma snart. Får bita ihop och köra på bara.

Godnatt alla fina  

Invägning: +-0 kg  

Träning idag: 1 timme 47 minuter 33 sekunder motionscykel (1100 kcal brända, varav 500 kcal på 47,33 minuter vilket är rekord!!)

Humör: lugn, harmonisk och glad

Just i detta nu begravs My. Finns inga ord för att lindra sorgen. Inga möjligheter att få henne tillbaka hel och glad, som hon var. Och hur många gånger den hemska scenen än spelats upp i mitt huvud, hur jag ser henne falla över kanten, så kan jag inte förstå att det verkligt. En så ung tjej, som skänkte sina vänner och omgivning så mycket glädje fick aldrig möjlighet att fira sin 25:e födelsedag. Så fruktansvärt och ofattbart sorgligt och orättvist!! De skulle fira sina födelsedagar tillsammans i höst, hela gänget tjejer som fyllt under året. Nu kommer en stol stå tom och ingen annan kan någonsin ersätta det liv som gått tog slut för tidigt.

Jag hoppas avskedet blev fint och gav alla Mys nära och kära ett avslut som gör dem starka tillsammans i denna svåra tid. Mina tankar är på anant håll, även om min kropp befinner sig på jobbet. Ska ringa min syster lite senare och höra mig för hur Mys begravning var. Vilken musik som spelades, vad prästen sa, vilka bilder som visades, vilken känsla som förmedlades.. Om tjejgänget var nöjda med det blomsterarrangemang de beställt. Istället för den traditionsenliga kransen beställde de en sommaräng, lika vild och vacker som My var.

Det är nu när det bara är minnena som lever kvar efter en så levnadsglad tjej som My som det riktiga sorgearbetet kommer ta vid. Det är nu vi alla runt omkring måste kliva in med rullstol och kryckor och stötta ännu mer än innan, för det är oftast först efter en begravning som det går att inse dödens faktum.

Flyg dit din själ kan få ro. Här på jorden lever du kvar i dina vänners varma famnar och din familjs hjärtan.

Idag är det den första riktigt grå dagen på väldigt länge. Kanske bra att jag äntligen får en sådan också. För även om det inte innebär att jag hade en fantastisk dag, så innebär det likväl att jag inte hade en särskilt överjävlig dag heller. Istället var det en som inte kommer gå till världshistorien på något sätt. Jag har varit lagom glad och lagom grinig. Mer trött än pigg. Och absolut inget av intresse hände. Visst jag åt lunch med en kollega som landar på jobbet en vecka mitt emellan två semesterveckor. Jag missade samtalet från kontaktsköterskan med 1 minut när jag gick förbi en väsnig korsning på väg hem. Får ringa imorgon. Det har inte funnits några EM-matcher att titta på. Sambon är typiskt karlsjuk, så där som bara karlar kan vara. Det är så synd om honom.. Själv känner jag mig totalt omotiverad idag och skyller på att även jag måste få en vilodag då och då. Helt klart en undanflykt, det vet jag ju. Men jag orkar inte ens banna mig själv. Får ta nya tag imorgon. Då har jag lovat mig själv bot och bättring.

Himlen var lika grå som dagen idag..

Kom in en liten pojke med sin pappa på tåget. De satte sig mitt emot mig. Pojken började bläddra i en tidning medan han gungade sina fötter över säteskanten. Hans ben nådde inte ner till golvet. Pappan var trött, men svarade ändå snällt på pojkens alla frågor.

- Kolla pappa!! Det här är ju en tjej, säger pojken och visar pappan en bild i sin tidning.

- Men han har ju skägg??

- Jamen ögonen glänser ju!!

- Har tjejer glänsande ögon??

- Ja deras ögon glänser mycket mer!!

Jag skrattade för mig själv och jag såg hur hans pappa log trött. Att pojkens smutsiga skor gjorde avtryck på mina svarta jeans så fort han gungade dem lite för högt gjorde inget. Han bjöd ju på mysfaktor en måndag i rusningstrafiken på pendeln. Det är värt så mycket!!

Tack  

Senaste dagarna har jag börjat få ont i höger höft. En förlamande smärta som gör höger ben lite svagare. Försökte nå någon utav kontaktsköterskorna förra veckan, men precis som resten av Sverige hade de semester. Idag var de tillbaka och jag drog mig för att ringa. Men oron tog överhand och jag lät signalerna gå fram. Fick svar precis innan svararen slog igång. Förklarade min smärta och lättade på min oro. Berättade även om provsvaret från undersökningen förra veckan. Att jag har ovanligt ont och att läkaren på Sophiahemmet tyckte man borde titta in i min buk för att se om det går att förstå varför. Hon ska ringa tillbaka imorgon. Hoppas det lindrar mina farhågor. Hade varit skönt om det även lindrade smärtan. Man kan inte få allt här i livet..

Tycker det är jobbigt att behöva ha kontakt med KS. De dåliga erfarenheter jag har av dem gör ont. Försöker skaka av mig känslan av misstro. Det är inte lätt. Bara själva tanken på att jag kanske måste dit snart igen får mig att känna mig tyngre. Som om någon lagt stora stenar i min mage. Är glad att jag iaf slipper göra vävnadsproverna där i september. Usch, jag mår illa igen och blödningarna är värre än vanligt just nu. Ska nog sova lite. För även om kontaktsköterskan frågade om jag ville bli sjukskriven så vill jag verkligen inte det. Det tar på mina krafter att jobba när jag mår såhär, men jag kämpar på. Det är enda vägen framåt.

Träning idag: 1 timme motionscykel (630 kcal brända, vilket är rekord!!)

Humör: loj men glad  

Hälsa: har stundtals haft riktigt ont i höger höft

När solen började sjunka och temperaturen likaså begav vi oss iväg på långpromenad. Vovvens svarta päls blir lätt brännhet och han uppskattar verkligen inte hettan, det är ju förståeligt. Så det fick vara värt en massa nya myggbett.

Det är vackert vid sjön i naturreservatet. Bryggan vi gillar bäst är trasig. Yttersta delen ligger under vatten. Detta innebär att man kan hasa sig i, ta en simtur och sen ligga på svaj längst ut, med överkroppen uppe på bryggen och benen viktlösa i det ljumma vattnet. Otroligt avslappnande!! För det känns nästan som man svävar. Ikväll var det så skönt att vi tappade bort tiden. Det är något visst med kvällsdopp. Man känner sig så fräsch efteråt, det är så svalkande på ett härligt uppfriskande sätt. Himlens färger är också fascinerande. Antingen brinner det längs horisonten eller så går tonerna i pastell. Idag var himlen målad i blek pastell.

Roligast idag var när sambon dök under ytan och vovven fick fnatt av oro uppe på bryggan. När vi skulle ta oss upp efter vårt långa kvällsdopp råkade sambon halka till på den hala bryggdelen längst ut. Han fick dyka i igen för att inte slå sig fördärvad mot den trasiga bryggan. Vovven agerade då räddare i nöden och kastade sig ut i vattnet efter husse. Nelson skulle rädda sin älskade husse till varje pris och försökte sedan sambon tagit sig upp ovanför ytan igen flera gånger få tag i något för att bogsera honom in till land. Hur gulligt är inte det!?!?

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1 timme motionscykel (540 kcal brända) och 10 km promenad

Humör: lättstött men glad

Hälsa: riktigt ont i perioder under dagen

Godnatt och farväl kära helg