Just i detta nu begravs My. Finns inga ord för att lindra sorgen. Inga möjligheter att få henne tillbaka hel och glad, som hon var. Och hur många gånger den hemska scenen än spelats upp i mitt huvud, hur jag ser henne falla över kanten, så kan jag inte förstå att det verkligt. En så ung tjej, som skänkte sina vänner och omgivning så mycket glädje fick aldrig möjlighet att fira sin 25:e födelsedag. Så fruktansvärt och ofattbart sorgligt och orättvist!! De skulle fira sina födelsedagar tillsammans i höst, hela gänget tjejer som fyllt under året. Nu kommer en stol stå tom och ingen annan kan någonsin ersätta det liv som gått tog slut för tidigt.

Jag hoppas avskedet blev fint och gav alla Mys nära och kära ett avslut som gör dem starka tillsammans i denna svåra tid. Mina tankar är på anant håll, även om min kropp befinner sig på jobbet. Ska ringa min syster lite senare och höra mig för hur Mys begravning var. Vilken musik som spelades, vad prästen sa, vilka bilder som visades, vilken känsla som förmedlades.. Om tjejgänget var nöjda med det blomsterarrangemang de beställt. Istället för den traditionsenliga kransen beställde de en sommaräng, lika vild och vacker som My var.

Det är nu när det bara är minnena som lever kvar efter en så levnadsglad tjej som My som det riktiga sorgearbetet kommer ta vid. Det är nu vi alla runt omkring måste kliva in med rullstol och kryckor och stötta ännu mer än innan, för det är oftast först efter en begravning som det går att inse dödens faktum.

Flyg dit din själ kan få ro. Här på jorden lever du kvar i dina vänners varma famnar och din familjs hjärtan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...