Solen kom och trängde bort alla grå moln. Himlen var stundom fri att sträcka ut sitt stora blå täcke över världen där jag var. Värmen fick sminket att stanna hemma. Till jobbet åkte jag med mina nyaste Havaianas. Semesterkänslan finns fortfarande nerpackad i bröstet. Jag bär med den även till det nästintill tomma kontoret där luften är kvav och solen stängs ute med persienner. Där kaffet flödar på eftermiddagarna, dubbla koppar i samma mugg med extrastark styrka. Sommarens sköna lunk har givit mig en möjlighet att ta ikapp sådana saker det var meningen att jag skulle gjort för flera månader sedan. Innan jag fick det där första cancerbeskedet. Det känns som en revansch för mig själv. Vill inte bara få visa vad jag faktiskt går för, jag behöver bevisa för mig själv att jag kan även om jag fortfarande har ont och ännu inte fått någon diagnos.

Något jag berömmer mig själv för lite extra just nu är att jag kommit tillbaka till träningen trots förra veckans tråkiga paus. Jag gör, jag snackar inte bara eller ägnar träningen goda tankar och intentioner. Jag gör faktiskt det jag säger att jag ska göra. Så idag blev det två tuffa pass på motionscykeln. Känns så skönt att stärka mitt eget självförtroende. Om ändå vågen vill visa minus.. Tycker jag borde vara värd det efter tre veckors träning!! Nåja, det måste ju komma snart. Får bita ihop och köra på bara.

Godnatt alla fina  

Invägning: +-0 kg  

Träning idag: 1 timme 47 minuter 33 sekunder motionscykel (1100 kcal brända, varav 500 kcal på 47,33 minuter vilket är rekord!!)

Humör: lugn, harmonisk och glad

 

J

25 juli 2013 00:18

Hejja dej!!! <3 Kram

 

Läsare

25 juli 2013 17:03

Kämpa på :-) Det kommer!!!

krokii

25 juli 2013 19:50

Det hoppas jag verkligen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...