Augusti känns så mycket närmre när jag kommit hem till lägenheten. Hem till post från KS och smärtans hus och en kallelse för att undersöka magen. Får inte äta vanligt på två veckor innan den undersökningen. Kul avslutning på semestern.. Då känns den där nya cellprovtagningen så mycket närmre än jag önskar att den vore. För bra är det ju ärligt att säga att det är med mig. Jag har en sån där härlig missfärgad blödning igen, trots att jag inte ens ska kunna blöda alls med hormonspiralen. Magen har gjort sig påmind även veckan i stugan, men det gick liksom lättare att ignorera värken när man kan sitta och titta ut över Mälaren samtidigt som man hör vindens rassel i skogen och hör fåglarnas läten precis intill. Nu när jag är tillbaka i verkligheten igen känns det mer skärmmande. För mitt beslut att inte operera mig kändes så bra och tryggt. Rätt. Säger tumör specialisten att jag måste så måste jag ju. Till viss del vore det skönt att slippa bestämma själv. Då kan jag aldrig anklaga mig själv för att ha tagit fel beslut. Samtidigt är det ju verkligen en operation jag är livrädd för. Speciellt som läkaren på smärtans hus sagt att jag förmodligen kommer vara en patient som kommer få mer ont än en genomsnittlig patient. Men det är inte så mycket smärtan som oroar utan vad de kanske kan tänkas hitta. Och fem veckors väntan på svar från patologen. Det var inte såhär jag hade föreställt mig hösten. För att det blivit markant bättre när de tar de nya proverna vågar jag inte hoppas på. Visst, slemhinnan har ju blivit tunnare av hormonbehandlingen, men betyder det att allt som växer därinne försvunnit?

Hösten skulle ju bli ny privat flytt, återkoppling till gamla kollegorna i och med jobbflytten, jobb och rehab för att ta mig tillbaka till handbollen. Nu kanske den inte alls blir som jag sett framför mig. Augusti känns helt plötsligt alldeles för nära en osäker framtid. Får göra mitt bästa för att njuta av all tid fram tills dess.

Njuter av utsikten under vår galna långpromenad i området runt stugan.

Veckan gick fort och vi kom hem smärtfritt. Ingen strejk strandsatte oss. Nu när vi väl ligger här hemma på soffan igen vore det nästan så man önskar så den gjort det. Hade gärna stannat lite längre, även om det ska bli skönt med en dusch utan panikartad stress. En dusch som kommer vara långt mer än fem minuter. Behöver inte chansa med balsameringen, rädd för att vattnet helt plötsligt ska bli iskallt. Att raka benen utan att behöva hyvla på i ren frenesi. Framförallt saknar vi inte myggen!! Men utsikten hade gärna fått följa med hem.

Sambon och jag har dessutom haft det riktigt trevligt, inte bråkat en enda gång. Jag har sovit en hel del, men jag har fortfarande svårt att sova längre än tre timmar i rad. Så jag har sovit lite på natten och lite på dagarna. Lantluften har fått mig totalt avslappnad, så att vi valde att hyra stugan redan första veckan på semestern var ett lyckodrag. Nu ska vi planera för resten av semestern. Som det verkar kommer det bli Göteborg, Tjörn och kanske Grinda eller Idre. När vi är hemma i stan ska vi göra dagsutflykter med Nelson och träna. Själv ska jag försöka hitta tillbaka till en god sömnrytm och ikväll vill jag se en bra film.

Här kommer lite bilder från veckan som gick..

Midsommarlunch vid Mälaren. Kunde känna vattenstänk från vågorna som slog in vid sjökanten.

Sambon lekte pyroman och eldade näsan en brasa varje kväll, vilket inte bara var mysigt, det hjälpte mot myggen.

Nelson badar från stugtomten.

Vår utsikt från verandan.

Nelson på sin första riktiga båttur. Han hoppade i från båten och simmade in mot ön vi besökte. För varje gång han simmade blev han allt mer självsäker och nu hoppar han i vattnet så fort han får tillfälle. Försiktigheten är som bortblåst.

Världens största geting, stor som en mindre fågel, invaderade vår stuga och sambon fick leka infångare.

Midsommar är den enda högtid jag älskar att njuta av. Den är inte religiöst betingad och är fri att firas lite som man vill. Jag tycker midsommar bäst firas vid vatten med sill, gräslök och färsk potatis till eftermiddagen, men jag vet att det finns oändligt många andra åsikter om hur midsommar firas på bästa sätt.

Under en sisådär 15 år i rad firade jag och familjen den på Norrmansö. Det var på den tiden familjen var hel och vi hade båt. Vi firade ofta tillsammans med våra radhusgrannar. Det var som en sån där idyllisk gata där vi gjorde allt från att fira midsommar till att åka på solsemestrar ihop.

Norrmansö var bryggbad, blomplockande, kransprydda huvuden, små grodorna, fiske, bomullsklänningar, hyss, skrubbsår på knäna, god mat, sjungande papegoja, ljusa nätter, vattenskidsåkande, ja allt sånt där som gör midsomrar värda att minnas. Denna midsommar går i lugnets tecken. Vi njuter och mår så bra vi bara kan. Lunchen avnjöts vid vattnet. Då menar jag att vi dukat upp så nära sjökanten att vågorna stänkte på våra fötter. Helt fantastiskt!! Än är det långt till augusti. Idag är den bästa dagen på året och det firar vi med glass och jordgubbar.

Glad midsommar!!  

"Innan morgonen ens vaknat, känns så tryggt att vingarna bär, förhoppningar om att du ej sårar nu när du gjort mig så kär."

Lillasysters fina ord i en av de bästa svenska låtar som nånsin skrivits. Dessa ord nynnar jag när jag sitter vid stugan och spejar ut över de glitterbeströdda vågorna och lyssnar till dess eviga svall ackompanjerade av trädens nigningar i vinden. Jag skulle kunna sitta såhär för alltid. Boken jag tog med ligger oläst. Det behövs inga ord. Sambon sitter tyst och blickar ut han med. Vovven gnager på en pinne. Det behövs ingen musik, inga program på TV, ingen annan förströelse när man har en levande sjö utanför.

Gårdagen bjöd på utflykt med buss och tåg för att handla på oss mat för resten av veckan. På kvällen kom mamma med fästman och det blev grill och trevligheter. Det blåste dock rakt på stugan från sjön, stod man på framsidan fick man skrika till varann för att överrösta blåsten. På baksidan var det lä så där dukade vi upp.Natten blev lång och vaken. Igen. Och vid sju började jag redan invänta samtalet från tumör specialisten som var inplanerat istället för ett fysiskt besök. Kvart över nio ringde hon. Jag var seg efter nattens vakna timmar och försökte klä på mig med luren mot ena axeln. Gick sådär.. Mina killar vaknade ändå till och låg och huffade runt i dubbelsängen när jag försökte smyga ut i morgonen.

Det som sades har jag reflekterat över hela dagen. Ny cellprovtagning redan i slutet av augusti. Om det inte blivit mycket bättre måste vi ta en ny runda med analyser och beslut. Jag tolkar det som att det blir operation vare sig jag vill eller ej om det inte blivit mycket bättre än senast. Augusti, det är långt tills dess. Jag har en hel sommar att njuta av. Och som jag gör det!! Skönheten i att diska under bar himmel, i ett "utekök", i sällskap av fågelsång och fläktar från tallträden runt omkring. Hur vi rodde ut på sjön idag, trots att det lika gärna kunde börjat regna vilken minut som helst. Istället blev det strålande sol och bad. Nelson hoppade från båten när vi närmade oss en lite öde ö. Vi gick på upptäcktsfärd, svalkande oss vid en sandstrand i skuggan av en stor björk. Jag tänker njuta av varenda sekund. Augusti är långt borta. Det som händer då har jag ändå ingen kontroll över nu. Nu har jag precis avnjutit den godaste lammgrytan jag ätit och nu hör jag gässen flyga över sjön. Vattnet ligger helt blankt nedanför skogsslutet. Det doftar natt och jag lyssnar rofyllt till alla sommarens ljud.

Vi har ett litet "Kitty"-mysterium här på stugbyn. Det är nämligen en hel del folk på campingen i sina husvagnar och en del i stugorna för den delen också. På dagarna har det dock varit nästintill tomt vid stranden. Det har inte varit någon annan än vi som spelat minigolf, använt duscharna eller hyrt roddbåten. Så vart är allt folk på dagarna och kvällarna? Åker de till nån magisk plats som det bara är vi som inte vet något om? Och även om det exploderade med folk nu på eftermiddagen så är det fortfarande inte många förutom de Europe-spelande grannarna som gör något väsen ifrån sig. Så vad gör alla?? Sitter de instängda i sina husvagnar och stugor och läser böcker? Jag tycker att det är så kusligt att jag drömde värsta Breivik-mardrömmen igårkväll..

Dagen startade med upptäcktsfärd. Jag och Nelson medan husse sov in i stugan. Färden gick längs en gammal grusväg. En sån där det växer gräs och blommor i en fåra på mitten. Vi gick tills vägen tog slut och på vår väg tillbaka mötte vi en morgonpigg barnfamilj på väg till dagens första dopp.Frukosten intogs med utsikt över sjön och efter morgonbestyren begav vi oss alla tre iväg mot affären. Turen gick längs klipporna och Nelson badade säkert tre gånger innan vi kom fram. Vid det laget hade både husse och matte stukat sina fötter.. Turen till affären slutade med en kamp på minigolfbanan. Nelson var lite sur att han inte fick vara med och hämnades genom att sno bollen så ofta han kunde. Den återlämnande sedan inte förrän lillkillen fått lite märksamhet.

Efter tips från stugbyägarinnan begav vi oss efter en timmes vilopaus iväg på promenad. Vi gick längs den smala landsvägen utan utritade vita sträck som avskiljare mellan körbanorna. Sedan tog vi av och in på en grusväg. Målet var att gå längs sjön tills vi kom tillbaka till stugbyn. Promenaden gick genom hagar, privata tomter, snårig skog och åkermark. Allt åtföljada av ett kompani surrande myggor. Vi lyckades iaf ta oss tillbaka utan större missöden än ett gäng med bett.. Väl tillbaka vid stugan fick sambon för sig att leka skogsman. Vi samlade in kvistar och mindre stockar och gjorde upp en egen brasa. Myggen försvann och det var riktigt mysigt där i skenet av den sprakande elden. Över glöden grillade vi fläskfilé. Vet inte om det var den långa dagen eller om det faktiskt var den godast grillade fläskfilén jag ätit. Gott var det iaf!! Nu ligger vi utslagna i våra sängar. Jag med ett stort mysleende på mina läppar. Bra start på vår stugvecka!! Utanför har elden precis brunnit ut. Vi är redo för ännu en natt. Hoppas den kommer med mera sömn.

Godnatt!!  

Sömnen tog inte hänsyn till att jag har semester eller hur trött jag är inatt heller. Vi snubblade i säng vid 23-tiden, men när vi ändå inte lyckats somna nån av oss gick vi ut en sväng i den sommarljusa natten. Klockan var halv tre och den eldorangea himlen i öst skvallrade om solens snara ankomst. Fåglarna visslade lågt där vi gick och Mälarens vatten kluckade stilla mot stenar och land. Dygnets timme doftade som de gjorde alla de där somrarna med segelbåten, när allt var så spännande och barnets nyfikenhet i mig sökte efter nya ting att uppleva vart vi än låg för ankar.

När vi väl kröp till kojs igen höll ryggen mig vaken och mina killars andetag. Jag somnade tidigt och vaknade tidigt, redo för nya äventyr..