Besök nummer två till smärtans hus. Ska träffa den hurtiga sjukgymnasten igen. Hoppas innerligt att det kommer förbli min enda kontakt med Radiumhemmet!! Får fortfarande en bitter smak i munnen över att alls behöva sätta min fot på KS. Nya taktiken kommer bli att ha så lite som möjligt att göra med dem. Tänker gå kvar hos kuratorn och sjukgymnasten ett tag till. Framtida provtagningar får de remittera mig till Sabbatsberg för att göra och sen vill jag att ansvaret för min framtida eventuella cancervård handhas av ett annat sjukhus. Jag är less på dem nu och vill verkligen aldrig ha med dem att göra. Nånsin. Det måste ju finnas andra jag kan gå till i Stockholms området. Jag hoppas på det iaf! Nä nu blir det lite sjukgymnastik. Får se vad hurtbullen har att ge denna gång. Hoppas på att studsa därifrån till jobbet. Vore trevligt för omväxling skull.

Med hopp om en riktigt bra dag!

Drog iväg med den blå bussen norröver igår. Det var blåsigt och regnet föll tätt. Jag pälsade på mig. Lämnade till och med solbrillorna hemma. Något jag ångrade idag. För även om det var skurtrist väder igår så var det ju det absolut omvända idag. Och även om det var mulet när jag anlände till min vän så var det ändå kvavt och klibbigt och jag svettades ändå. Ute på byn var det knuttefest och vi hade fått biljetter till den stora festen, men min vän var trött och ville inte gå ut. Men det behövdes ändå ingen övertalning för att få med henne ut på en öl. Ett glas rosé och en stor stark på lika många uteställen gled vi hem vid 01. Länge sen jag var ute. Och ändå orkade jag knappt dricka upp vare sig glaset rosé eller ölen. Börjar bli gammal nu haha.. Jag sov på soffan och somnade snabbt till en Andra Världskrig dokumentär. Vaknade tidigt av vännens fina katter. De enda katter jag nånsin gillat faktiskt. Den ena satte tassen i bröstet på mig. Försiktigt. Sen stod han och gungade med tassen tills han vågade sätta ned båda framtassarna och hoppa upp på min mage. Sedan låg han där och sov ikapp med mig en stund. Hur mysigt som helst!

Sötnosarna satt sedan och putsade på varandra.

Dagen jag vaknade till var solig och varm. Mina kläder från dagen innan passade ännu sämre än de hade gjort under gårdagen. Det blev pizza till frukost. Mmm, jag tror bestämt både sömn och aptit är på väg tillbaka. Och värken? Den finns där, men just nu går den att hantera. Och dagen? Jo, den blev som väntat varm men trevlig i goda vänners lag. Jag hälsade på ytterligare en gammal vän som nyligen fått barn. Både hennes stora jänta och lilla vovve diggade mig som fan. Och jag dem! Nu sitter jag i soffan i en mörk stor tom lägenhet och det känns ganksa okej, fast jag är ensam. Sambon smsar från utlandsjobbet och jag får titta på mina crime serier. Utan gnäll. Imorrn blir det jobb och sjukgymnastik på smärtans hus. Ska försöka att inte gå ut för hårt så det slutar som det gjorde i fredags.. Avslutar iaf denna vecka med flaggan i topp. Det var länge sen. Det går bra nu!

Så tomt när man kommer hem och inga tassar kommer klickande över parketten. Inga ögon som nyfiket kikar runt hörnet för att se vem som anlänt. De där gosvänliga små sammetsöronen som höjs lite när han ser vem som kommit hem och den glada svansen som börjar veva så hela rumpan vickar och kroppen slingra sig som en orm. Min älskade vovve saknas mig! Men han har det bra den lilla skiten. Här kommer lite fina bilder. Enjoy!

Nelson passade på att ta sin första simtur. Innan har han knappt vågat ta två simtag.

Glad vovve tar fart i det långgrunda vattnet.

Så glad att det bara spritter i kroppen.

Koordinatorn från KS ringde igår och sa att jag fått en operationstid redan nu på tisdag. Jag sa att om kontaktsköterskan eller tumör specialisten hört av sig senast i onsdags som utlovat så skulle de veta att jag tagit ett nytt beslut om operation. Hon lät besviken. Kan jag förstå! Hon hade säkert kämpat hårt för att få till en operation så tidigt. De sa ju först att det skulle kunna ske tidigast i juli, kanske ännu senare. Jag har på känn att jag är en sån där besvärlig patient, så det var nog därför det helt plötsligt dök upp en tidigare tid. Eller så överanalyserar jag det här alldeles haha..

Jag ska iaf på tisdagkväll fira att jag inte är ett organ mindre. Båda systrarna har lovat att komma och fira med mig. Så Du som känner mig och har lust att komma förbi. Välkommen!

Majs sista dag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället för inspirationsdag med kollegorna en dejt med kuratorn och middag på pub med kollegorna, blev jag hemma. Tog kanske i lite för mycket när jag jobbade heltid två dagar i rad. Första gången på länge och galet kul. Var värt det. Dagen bjöd istället på hemmajobb, shopping med mellansyster och sen lite vin och god mat i glada systrars sällskap. Sov 11 timmar. Inte helt i rad, men jag lyckades till och med somna om flera gånger på förmiddagen. Hur skönt som helst.

Nu när regnet öser ner utanför och sambon retas med att skicka sms om hur varmt och härligt han har det i en solstol bredvid poolen i solen så funderar jag på en utflykt. Även om det regnar här. Ska nog hoppa in i duschen snart och åka 1,5 timme norröver och hälsa på en av mina bästa vänner. Våga trotsa regnet och vara lite social. Ikväll igen. Energin kanske håller på att komma tillbaka. Jag hoppas och tror på det. Kanske är det besultet om att vänta med operation som fått mig att komma ur det mörka mörka hål jag trillat ner i. Det är iaf en stor lättnad för mig och mina nära verkar acceptera mitt beslut. Några kanske är lite oroliga, men de förstår mig. De senaste två veckorna har jag ju dessutom haft mindre ont. Så kroppen har fått lite välförtjänt vila. Tror det gjort mycket!!

Trevlig helg! Målysa på er även om regnet faller..

PS. För er som har mitt privata nummer: efter att ha varit på reklamation är nu min telefon äntligen åter och i bruk. Så nu kan ni ringa eller skicka sms till mitt privata nummer igen.