Midsommar är den enda högtid jag älskar att njuta av. Den är inte religiöst betingad och är fri att firas lite som man vill. Jag tycker midsommar bäst firas vid vatten med sill, gräslök och färsk potatis till eftermiddagen, men jag vet att det finns oändligt många andra åsikter om hur midsommar firas på bästa sätt.

Under en sisådär 15 år i rad firade jag och familjen den på Norrmansö. Det var på den tiden familjen var hel och vi hade båt. Vi firade ofta tillsammans med våra radhusgrannar. Det var som en sån där idyllisk gata där vi gjorde allt från att fira midsommar till att åka på solsemestrar ihop.

Norrmansö var bryggbad, blomplockande, kransprydda huvuden, små grodorna, fiske, bomullsklänningar, hyss, skrubbsår på knäna, god mat, sjungande papegoja, ljusa nätter, vattenskidsåkande, ja allt sånt där som gör midsomrar värda att minnas. Denna midsommar går i lugnets tecken. Vi njuter och mår så bra vi bara kan. Lunchen avnjöts vid vattnet. Då menar jag att vi dukat upp så nära sjökanten att vågorna stänkte på våra fötter. Helt fantastiskt!! Än är det långt till augusti. Idag är den bästa dagen på året och det firar vi med glass och jordgubbar.

Glad midsommar!!  

"Innan morgonen ens vaknat, känns så tryggt att vingarna bär, förhoppningar om att du ej sårar nu när du gjort mig så kär."

Lillasysters fina ord i en av de bästa svenska låtar som nånsin skrivits. Dessa ord nynnar jag när jag sitter vid stugan och spejar ut över de glitterbeströdda vågorna och lyssnar till dess eviga svall ackompanjerade av trädens nigningar i vinden. Jag skulle kunna sitta såhär för alltid. Boken jag tog med ligger oläst. Det behövs inga ord. Sambon sitter tyst och blickar ut han med. Vovven gnager på en pinne. Det behövs ingen musik, inga program på TV, ingen annan förströelse när man har en levande sjö utanför.

Gårdagen bjöd på utflykt med buss och tåg för att handla på oss mat för resten av veckan. På kvällen kom mamma med fästman och det blev grill och trevligheter. Det blåste dock rakt på stugan från sjön, stod man på framsidan fick man skrika till varann för att överrösta blåsten. På baksidan var det lä så där dukade vi upp.Natten blev lång och vaken. Igen. Och vid sju började jag redan invänta samtalet från tumör specialisten som var inplanerat istället för ett fysiskt besök. Kvart över nio ringde hon. Jag var seg efter nattens vakna timmar och försökte klä på mig med luren mot ena axeln. Gick sådär.. Mina killar vaknade ändå till och låg och huffade runt i dubbelsängen när jag försökte smyga ut i morgonen.

Det som sades har jag reflekterat över hela dagen. Ny cellprovtagning redan i slutet av augusti. Om det inte blivit mycket bättre måste vi ta en ny runda med analyser och beslut. Jag tolkar det som att det blir operation vare sig jag vill eller ej om det inte blivit mycket bättre än senast. Augusti, det är långt tills dess. Jag har en hel sommar att njuta av. Och som jag gör det!! Skönheten i att diska under bar himmel, i ett "utekök", i sällskap av fågelsång och fläktar från tallträden runt omkring. Hur vi rodde ut på sjön idag, trots att det lika gärna kunde börjat regna vilken minut som helst. Istället blev det strålande sol och bad. Nelson hoppade från båten när vi närmade oss en lite öde ö. Vi gick på upptäcktsfärd, svalkande oss vid en sandstrand i skuggan av en stor björk. Jag tänker njuta av varenda sekund. Augusti är långt borta. Det som händer då har jag ändå ingen kontroll över nu. Nu har jag precis avnjutit den godaste lammgrytan jag ätit och nu hör jag gässen flyga över sjön. Vattnet ligger helt blankt nedanför skogsslutet. Det doftar natt och jag lyssnar rofyllt till alla sommarens ljud.

Vi har ett litet "Kitty"-mysterium här på stugbyn. Det är nämligen en hel del folk på campingen i sina husvagnar och en del i stugorna för den delen också. På dagarna har det dock varit nästintill tomt vid stranden. Det har inte varit någon annan än vi som spelat minigolf, använt duscharna eller hyrt roddbåten. Så vart är allt folk på dagarna och kvällarna? Åker de till nån magisk plats som det bara är vi som inte vet något om? Och även om det exploderade med folk nu på eftermiddagen så är det fortfarande inte många förutom de Europe-spelande grannarna som gör något väsen ifrån sig. Så vad gör alla?? Sitter de instängda i sina husvagnar och stugor och läser böcker? Jag tycker att det är så kusligt att jag drömde värsta Breivik-mardrömmen igårkväll..

Dagen startade med upptäcktsfärd. Jag och Nelson medan husse sov in i stugan. Färden gick längs en gammal grusväg. En sån där det växer gräs och blommor i en fåra på mitten. Vi gick tills vägen tog slut och på vår väg tillbaka mötte vi en morgonpigg barnfamilj på väg till dagens första dopp.Frukosten intogs med utsikt över sjön och efter morgonbestyren begav vi oss alla tre iväg mot affären. Turen gick längs klipporna och Nelson badade säkert tre gånger innan vi kom fram. Vid det laget hade både husse och matte stukat sina fötter.. Turen till affären slutade med en kamp på minigolfbanan. Nelson var lite sur att han inte fick vara med och hämnades genom att sno bollen så ofta han kunde. Den återlämnande sedan inte förrän lillkillen fått lite märksamhet.

Efter tips från stugbyägarinnan begav vi oss efter en timmes vilopaus iväg på promenad. Vi gick längs den smala landsvägen utan utritade vita sträck som avskiljare mellan körbanorna. Sedan tog vi av och in på en grusväg. Målet var att gå längs sjön tills vi kom tillbaka till stugbyn. Promenaden gick genom hagar, privata tomter, snårig skog och åkermark. Allt åtföljada av ett kompani surrande myggor. Vi lyckades iaf ta oss tillbaka utan större missöden än ett gäng med bett.. Väl tillbaka vid stugan fick sambon för sig att leka skogsman. Vi samlade in kvistar och mindre stockar och gjorde upp en egen brasa. Myggen försvann och det var riktigt mysigt där i skenet av den sprakande elden. Över glöden grillade vi fläskfilé. Vet inte om det var den långa dagen eller om det faktiskt var den godast grillade fläskfilén jag ätit. Gott var det iaf!! Nu ligger vi utslagna i våra sängar. Jag med ett stort mysleende på mina läppar. Bra start på vår stugvecka!! Utanför har elden precis brunnit ut. Vi är redo för ännu en natt. Hoppas den kommer med mera sömn.

Godnatt!!  

Sömnen tog inte hänsyn till att jag har semester eller hur trött jag är inatt heller. Vi snubblade i säng vid 23-tiden, men när vi ändå inte lyckats somna nån av oss gick vi ut en sväng i den sommarljusa natten. Klockan var halv tre och den eldorangea himlen i öst skvallrade om solens snara ankomst. Fåglarna visslade lågt där vi gick och Mälarens vatten kluckade stilla mot stenar och land. Dygnets timme doftade som de gjorde alla de där somrarna med segelbåten, när allt var så spännande och barnets nyfikenhet i mig sökte efter nya ting att uppleva vart vi än låg för ankar.

När vi väl kröp till kojs igen höll ryggen mig vaken och mina killars andetag. Jag somnade tidigt och vaknade tidigt, redo för nya äventyr..

Vi begav oss iväg på sista rutten till vårt slutmål. Egentligen skulle vi ju gå hemifrån redan vid två men sambon och vovven somnade i soffan omhållandes varandra. När vi väl började packa blev det ändå ont om tid. Så blir det alltid när vi ska iväg nånstans.. Mer packning än vad vi trodde blev det också. Då glömde vi ändå både sällskapsspel och myggmedel. Något vi skulle komma att ångra när vi kom fram några timmar senare..

Sa jag förresten att det var jag som ansvarade för SL-färden till stugan? Så var det iaf. Som vanligt var jag väldigt fel ute. Sista anslutningen med buss gick enligt mina anteckningar 18.07, vilket var den sista bussen till stugan för dagen. Så att vi kom dit i tid var viktigt. Det visade sig dock att bussen i själva verket gick 17.37 Ganska stor tidsskillnad, men med en stor mått tur, eller som sambon uttryckte det "en passning direkt i mål", och det faktum att vi ändå var ute i god tid, så hann vi faktiskt. Jag sprang sista biten mot bussen i uppförsbacke med dramaten och en påse kol i ena handen. En ryggsäck och sambons datorväska studsandes mot höften. I den fria handen viftade jag frenetiskt med mitt blåa SL-kort. Chauffören såg mig och väntade in oss. 20 meter efter mig kom sambon med sin 80-liters ryggsäck, packad till bredden, grillen i ena handen och i andra handen vovven och en Konsumkasse.

Bussen var nästan tom, sånär som på en äldre dam, också hon med en dramaten. Att vi var ute på landet märktes nu på den ojäktade busschauffören och den trevliga damen. De pratade glatt med oss och hjälpte oss att hoppa av vid rätt hållplats. Vi kunde pusta ut, men det var verkligen stolpe in.

Det bästa med att köpa presenter till sig själv är att man får precis det man vill ha. Jag har länge spanat på en bikini på en skyltdocka och när den försvann för en stund härom dagen blev jag helt ärligt lite ledsen. Idag var den dock tillbaka och jag passade på att köpa den. Fanns bara tre stycken kvar och en av dem var precis i rätt storlek. Den var helt enkelt menad för mig. Inte nog med att själva bikinin i 50-tals stil är så fin i marinblått med vita prickar, röda detaljer och virkade dubbla axelband. Den blev fint inslagen i ljusblått silkespapper och matchande påse med vävda snören. Kändes extra lyxigt att få bära hem den. Nu åker den dock ned i packningen och jag i duschen.