Finns så många i vår värld som spottar på andras kärlek. Som skymfar och lynchar. Fördömer och dödar. Många i Guds namn. Jag har aldrig riktigt förstått varför. Religion för mig ska handla om kärlek, hopp och tro. Vi må läsa samma texter men vi tolkar dem olika. Däri ligger dilemmat. För jag vill inte frånta människor sina rättigheter, alltså deras rättighet att tolka en text efter eget huvud, samtidigt förfäras jag över i hur många länder där homosexualitet är betingat med dödsstraff. Även i länder som har högre tolerans kränks fortfarande HBT-personers rätt att gå på våra gator hand i hand utan att bli misshandlade eller hånade. Det gör liksom fysiskt ont i mitt hjärta att det finns så många som tar sig rätten att hata andra bara för att de älskar en person som inte följer normerna. Normerna?? Vi människor har överlevt för att vi så snabbt kan anpassa oss till nya miljöer och situationer. Normerna för vårt samhälle har därför alltid varit en flytande vågrörelse, ständigt på väg. Därför är det konstigt att sex, kärlek och kön fortfarande skapar sådana motsättningar.

Att somliga provoceras så av andras sexuella läggning handlar om hur osäkra de måste vara på sig själva. Varför är man annars så högljudd och pekar på vad de tycker är fel trots att de själva inte på något sätt behöver oroa sig för att tvingas vara homosexuell?? Så vad ger dem rätten att försöka tvinga andra att vara på ett sätt som inte är naturligt för dem?!?! Förutom att frånta andra sina grundliga rättigheter som dessa människor vill och gör sprider de även hatet vidare till kommande generationer. Det gör mig lite extra bedrövad.

Jag har aldrig förstått vad som är så provocerande med kärlek mellan samkönade. Hur och varför bryr sig vissa personer så mycket om hur andra personer älskar?? Hur kan det ge upphov till så mycket hat i vår värld?? Det som gör mig vid lite godare mod är att det finns dem som tar med sina barn för att titta på paraden, bara för att upplysa dem om att all kärlek är vacker, även om deras föräldrar lever i ett heterosexuellt förhållande. Striden för allas lika värde är inte bara HBT-personers kamp. Det är allas vårt ansvar!!

Så vem du än älskar och föredrar att spendera ditt liv med. Var stolt!! Låt ingen annan trampa på dina eller andras mänskliga rättigheter. Rätten att älska tillhör oss alla.

..den heta luften smyger sig in

genom den öppna dörren

dansar i det gröna tyllet

skuggor leker med parketten

hypnotiserande

mjuka andatag i takt till grannars bas långt bort

skratt blandas med rödvinsprat i innergårdens gryta

doften från källens tända grillar hänger sig kvar

under nattens mörka moln

lugnets boning likt en hägring

från köksfönstret synes nöjesfältets lampor blinka

lyser upp horisonten

vägleder stadens siluett

i frånvaron av månens ljus..

Idag den varmaste dagen på året hade vi stora planer för bad och sjöhäng. Men idag var det inte bara vovven som led i värmen, även sambon och jag hade svårt att jobba upp någon energi för en långpromenad i solen. Så istället blev det sen lunch på Göteborg. Den ligger vid kanalen och vi har tänkt gå dit så många gånger, men antingen har det inte blivit av eller så har det varit fullt när vi väl tagit oss dit.

Till vår glädje var det inte bara glest med folk på de annars så fullsatta bryggorna runt restaurangen, vår vovve var även välkommen att äta med oss på uteserveringen.

Nelson blev så glad att han frivilligt lade sig i solen. Mest berodde det nog bara på att husse satt där. Efter en stund förstod han sitt misstag och gick och lade sig bredvid matte i skuggan. En trevlig servitör kom även förbi och serverade vovven en egen skål vatten. Väldigt manlig och fin färg tyckte Nelson och drack glupskt, eller ska vi säga som den labrador han är. Det vill säga hälften av vattnet hamnade utanför skålen. Han borde heta Drällson.

Den manliga färgen var ett tema. Från skylten till stolarna. Även om det inte är min favorit såg det lite trevligt ut till allt det mörka träet.

Medan vovven svalkade sig njöt matte av utsikten som är fenomenal. Den ackompanjeras även av soft musik från inbygda högtalare i bryggan. Otroligt avkopplande!!

Eftersom husse och matte fick äta så gott så tyckte vi även att vår kära vovve också skulle få något mumsigt. Restaurangpersonalen tyckte det var väldigt lustigt när sambon beställde en egen räksmörgås för 165 kronor till Nelson. De var tvungna att komma ut och titta när vi serverade vår fyrfota vän hans lunch.

Smörgåsen såg så god ut att Nelson försökte provsmaka lite innan sitt "varsågod". Men då fick han bara vänta ännu lite längre och när han väl fick sitt varsågod så visste han inte i vilken god ände han skulle börja. Och nu är han på fest med husse. Det ska bjudas på paj och det ville han ju inte missa. Inte alls bortskämd den där Nelson..

Det är nu lite drygt 5 månder sedan jag slutade röka och snusa. Bäst med det är att jag får mer pengar över till annat, om det nu inte vore så att jag fortfarande ligger back efter min långa sjukskrivning. En annan bonus är att jag inte stinker gammal fimp längre. Klart den största vinsten med att jag gjort slut med nikotinet kan räknas i många fördelar för hälsan. Bland annat kommer jag läka snabbare och bättre efter en eventuellt kommande operation. Riskerna vid narkos är dessutom färre. En annan födel jag också gillar är ett stärkt självförtroende. Jag kan faktiskt slå mig själv för bröstet och känna mig stolt att jag lyckats hålla upp så länge. Jag kan klappa mig själv på axeln varje gång jag blir sugen och tänka att "det är inte värt det!". Sedan 2 månader tillbaka använder jag knappt något nikotinhjälpmedel alls. Bara några tuggummin förra helgen när jag festade till det lite. Så på det hela taget har det hittills gått över förväntan bra. Jag har viljan och styrkan och jag tänker fira för varje månad jag lyckas hålla mig från cigg och snus. Så det så. För jag är grym!!

Gårdagens hemkomst var inge vidare. Dels kom jag hem med 5-kronors stora skavsår på båda hälarna efter att ha trampat omkring i mina vita somriga fejk converse med platåsula. Dessutom behövde vovven rastas eftersom han varit ensam i över fyra timmar. Samtidigt upptäckte jag att reservdelen till vårt trasiga bredband hade kommit som paket under dagen och nu låg och väntade på att bli upphämtad. Jag bytte därför skor och kastade mig ut genom dörren igen. När jag och Nelson var framme vid paketuthämtningsstället började det droppa. Jag placerade därför vovven under ett parasoll medan kvitterade ut mitt efterlängtade paket. När jag kom ut hade Nelson inte bara skaffat en beundrare i form av en liten flicka, dropparna som kom från himlen var stora som golfbollar och de föll i en allt mer alarmerande takt. Jag bestämde mig för att inte låta detta påverka mitt humör. Hela vägen hem stannade jag och Nelson till vid varje litet tak till regnskydd och under varje buskig trädkrona fick fungera som paraply. Ganska mysigt faktiskt. Alla andra som fastnat ute i regnet verkade dock inte alls hålla med. De sprang som yra höns med panik i stegen. Själva gick jag och Nelson bara lugnt och stilla som två Ferdinands hela vägen hem. Lite tropiskt regn i Sverige en het sommar är till för att njutas av.

Sötaste nosen och jag hängde på bryggan under ett trädparaply ett tag, tills Nelson protesterade och vi gick vidare ute i regnet.

Min nya utsikt på jobbet är över en extremt välskött innergård där det växer sallad, kryddväxter och jordgubbar. Det finns fina sittgrupper i kitschiga neonfärger, ja det ser ut som personen som rår om denna trädgård gör det med kärlek. Mitt enda problem med denna oas är att den är väldigt hemlig. Jag får seriöst mer frågor om man får plocka de mogna jordgubbarna än frågor om nya huset i sig. Alla vill veta vem som har rätten att smaka och skörda trädgårdens läckerheter. Ingen vet dock hur man tar sig dit eller hur man får access. Vem har tillåtelse att sitta där på de fina stolarna i solen och njuta? Det har till och med gått så långt att jag lagt ett ärende till vår husägare för att få svar. Det har gått över en vecka nu, fortfarande inget svar och därute förgås snart allt som är precis lagom moget.

Det slog mig just att det var fem år sedan jag och sambon var på första dejten. Vi hade mailat med varandra i drygt två månader efter det att han tog första kontakten via den där dejtingsiten. På den tiden pluggade han och jobbade natt under sommaren. Så dels var det svårt att hitta en dag att ses och dels var jag lite osäker. Han såg ju sådär ut på bilderna, men han hade humor och verkade smart. Så till sist sa jag ja till en dejt hemma hos mig. Han tog med sig sitt TP och jag bjöd på öl. Vi satt i sensommarkvällen på min balkong och lärde trevande lära känna varandra. Balkongen blev senare även hans och TP-spelet stannade kvar. Första kyssen avklarades i samma soffa som jag sitter och skriver i nu. Det var fem år sedan alltså.

Det är nu i och med detta datum även exakt en månad tills jag sitter i samma soffa fast i en annan del av staden i en annan lägenhet. Faktiskt första flytten jag på riktigt inte ser fram emot med härliga fjärilar i min mage. Istället försöker jag förtränga och ignorera allt packande vi har framför oss.

Igår fick jag kallelsen till ny provtagning. Den 3 september på Sabbatsberg. Där allting började förra vintern. Så det är snart en månad även till det. Hm.. Verkligen ett datum med många bottnar..

Finns så många morgnar som försvinner i mängden. Idag var ingen sådan!! Kliver på pendeln. Hör genast någon som nynnar och sjunger. Sättar mig i fyrklövern i gången mittemot. Personen fortsätter sjunga. Harmoniskt och lagom högt. Sneglar lite stockholmskt åt henne håll. Nyfiken. Vid fönsret sitter en kvinna och lever sig in i den låt som spelas i hennes hörlurar. Hade varit jobbigt om hon sjöng falskt eller för högt och skränigt, men hon gjorde det liksom bra. Fick mig att le. Helt klart så osvenskt det kan bli. Helt klart underbart. Vilken start på dagen tänkte jag och statusuppdaterade genast på Facebook.

Några stationer senare kommer en tiggare förbi. Alla sitter med nedböjt huvud. Låtsat upptagna med sina mobiltelefoner. Inklusive jag. Själv skäms jag alltid. Idag hade jag iaf en anledning. Jag har precis råd med räkningarna den här månaden, har inte ett ruttet korvöre över. Skäms likväl. När tiggaren, eller ska jag brodera lite, när mannen med kryckor och desperation i rösten vänder om och ger upp, då utbrister en typisk svensk medelålders man i en gammal sliten kavaj något i stil med:

- *mummel mummel* Härligt att vi importerar dessa sociala problem!! *mummel mummel*

En yngre kille som sitter snett emot mannen käftar genast emot. Det är uppenbart att de åkt pendeltåg ”ihop” fler gånger och killen ber den medelålders mannen att hålla käften, det är ingen som vill höra hans trams vareviga dag. Jag ler. Kunde inte sagt det bättre själv!! Mannen käftar emot, börjar stamma, folk glor på honom, skakar på sina huvuden och suckar ljudligt. Undertecknad inkluderad. Den medelålders mannen tål inte att folk säger emot honom, men kan inte argumentera.

- Jag tänker ändå behålla mina åsikter!!

- Ja gör gärna det!!

Jag kan inte låta bli att skratta högt nu åt den medelålders mannen som har hela vagnen emot sig. Den medelålders mannen kan ändå inte släppa det hela och när han skyndar av tåget på nästa station ropar han:

- Stackars dig!! *mummel mummel* ..som tycker.. *mummel mummel* Du borde kolla upp vad som är fel med dig!!

- Om det är någon det är fel på så är det dig, säger då kvinnan som suttit mitt emot den medelålders mannen högt och tydligt så att alla kan höra.

Jag skrattar ännu mer och njuter av att det faktiskt finns vardagshjältar, även på pendeltåget en torsdagsmorgon.

Heja Sverige!! Än finns det hopp