Har blivit så bedövad känslomässigt det här året att jag numer är helt bortdomnad. Jag tror jag stängt av allt så det enda jag kan känna är glädje, och det är ju inte i sig helt fel. När det blir så mycket tror jag det är en normal reaktion att stänga av. En människa kan liksom inte hantera mer än mycket och när bägaren rinner över då behöver man liksom sätta på locket. Kanske inte hälsosamt i längden, men just nu fungerar det. Om det börjar bli ohälsosamt kommer säkert någon hojta till och då får jag väl gå tillbaka till psykologen på KS och lufta lite.

Morgondagen. Har inte väntat eller längtat. Bara identifierat att det är en dag då jag kommer ta nya prover och att jag sen inte vet hur min framtid ser ut. Igen. Är faktiskt inte alls nervös, men det hinner säkert komma innan de sätter nålarna och säger godnatt. Mamma ska följa med. Har ju inte haft de bästa av erfarenheter efteråt direkt.. Så ska bli skönt att ha någon med sig som faktiskt bryr sig. Men imorgon är en annan dag. Svaren kommer senare. Får säkert stå ut med flera rundor av patologsvar som sist. Men jag tänker göra det jäkligt klart för dem att de inte får sätta kniven i mig och ta ut organ förrän de kan konstatera cancer. Så är det bara. Sen får de säga vad de vill, jäkla virrpannor till läkare. Jag mår ju bättre och det måste väl alla gånger vara bra!?!? Så håll tummarna nu. Kan jag behöva.

Sov gott alla fina läsare  

Har varit tyst i ett par dagar. Helgen var tung på många sätt och samtidigt helt fantastisk. Det var jobbigt att flytta och jobba för två, nä exet hjälpte knappt till med det lilla som var hans uppgifter så han stjälpte mer än hjälpte. Skickade till slut iväg honom innan jag exploderade. Så jag sprang runt som en yr höna och försökte göra tusen saker samtidigt medan flyttfirman jobbade på. Vi blev klara precis i tid och jag har sedan jobbat på som en galning för att packa upp och komma i ordning. Och det blir så fint. Njuter i fulla drag!! Enda jag sörjer är vovven. Saknar honom så förbannat mycket. Ursäkta svordomen, hade egentligen vilja använda ett ännu kraftfullare ord, men cencurerar lite här. Ska ha honom nu i helgen och längtar som en galning. Exet har skickat bilder och det gör mig iaf lite gladare.

I lördags hade jag flyttöl, av alla de jag bjöd kom EN trogen vän iaf. Folk är som jag säkert nämnt förut så sjukt uppbokade i det här landet. Vi hade oavsett supertrevligt och jag fick en söt blomma som nu hittat sitt hem i en liten plåtvattenkanna. Blev jättefin i köksfönstret.

Mycket att göra fortfarande, men jag har kommit i ordning i köket, badrummet och packat upp alla kläder och skor. Dessutom fick jag hjälp av min underbara mamma som höll mig sällskap den jobbiga dagen då jag separerade på riktigt. Hon fick styr på vardagsrummet med soffa, köksborg, TV och bänk och skåp. Så det ser nästan ut som en lägenhet, det är bara sovrummet som är som ett enda stort kaos. Men sängen är bäddad och står på golvet tills dess att jag hittat en fin ny sängram på Blocket. Inte helt lätt att hitta en sängram för 1.40 sängar nu för tiden tydligen, verkar ha utgått ur sortimentet liksom. Men det ordnar sig!!

Så kom det där farvälet, exet fick två kramar och Nelson massa pussar, gos, kärlek och kramar och det var inte för att exet gick som tårarna rann. Det var för att han försvann med min kära vovve. Nåväl, snart är det helg va??