Det har varit mycket intryck den gångna veckan, därav de få orden. Har tagit tid att smälta och landa i något som jag inte ens riktigt vågat hoppas på. Helgen som gick så firades beskedet och nya lägenheten med vänner och systrar och kärleken. Det blev räkor, vin, bubbel och öl i massor, lite tårar och mycket värme. Har nog inte riktigt kommit ner på jorden igen, svävar runt på små tussiga moln och känner mig som den mest lyckliga tjejen i hela världen.

En oväntad insikt är att jag nu har en framtid att planera och rå om. Vilket faktiskt känns konstigt. Livet har varit satt på paus så länge att jag inte vet hur man gör för att se framåt. Är fortfarande inne i min stängda tidscykel där jag tar en dag åt gången och hoppas på det bästa. Vad gör man när det bästa redan hänt?? Man lever!! Är det något året som gått har lärt mig är att leva medans man kan. Så mycket man kan. Så jag har släppt på alla bromsar, nu kör jag, mot en framtid som är ljus och vacker och som inget ska få komma och ta ifrån mig.