Så kom den dagen som jag längtat efter, som jag hoppats på men ändå inte vågat. De ringde från Sabbatsberg idag, de hade prioriterat mina prover på KS, svaret hade redan hunnit komma. Jag skulle inte behöva vänta till den 20:e september.

- Dina senaste prover visar ingen cancer över huvudtaget.

Åh, jag dansar av lycka. Jag vågar hoppas på ett liv med barn, med kärlek, med allt jag drömt om men aldrig vågat. Bara för att det varit något som grott därinne istället. Nu är det på väg att bli bra. Visst jag kommer få fortsätta att testa mig tills jag opererar mig eller dör. Visst jag har fortfarande feber och värk. Men idag skiter jag fullständigt i det. IDAG ÄR JAG LYCKLIG!! Finns ingenting som kan hindra mig längre, hålla tillbaka mig, nu är det bara att köra på som om livet helt plötsligt blev lite längre och godare. Som att jag blivit given en andra chans till lycka, så som jag vill ha det.

Mamma började gråta när hon förstod vad jag sa, systrarna blev glada, vännerna är glada. Det här är den bästa dagen i mitt liv och jag vill inte att den ska ta slut. Det här ruttna året är äntligen över, jag kan andas ut och förhoppningsvis kommer jag kunna sova hela natten. För det finns inte längre några cancerspöken som kan spöka. Visst, med det sagt, KS ska skicka proverna på en grundlig analys och jag är fortfarande sjuk efter senaste provtagningen, men jag firar som om det inte finns en morgondag med bekymmer som stavas C A N C E R.