Har blivit så bedövad känslomässigt det här året att jag numer är helt bortdomnad. Jag tror jag stängt av allt så det enda jag kan känna är glädje, och det är ju inte i sig helt fel. När det blir så mycket tror jag det är en normal reaktion att stänga av. En människa kan liksom inte hantera mer än mycket och när bägaren rinner över då behöver man liksom sätta på locket. Kanske inte hälsosamt i längden, men just nu fungerar det. Om det börjar bli ohälsosamt kommer säkert någon hojta till och då får jag väl gå tillbaka till psykologen på KS och lufta lite.

Morgondagen. Har inte väntat eller längtat. Bara identifierat att det är en dag då jag kommer ta nya prover och att jag sen inte vet hur min framtid ser ut. Igen. Är faktiskt inte alls nervös, men det hinner säkert komma innan de sätter nålarna och säger godnatt. Mamma ska följa med. Har ju inte haft de bästa av erfarenheter efteråt direkt.. Så ska bli skönt att ha någon med sig som faktiskt bryr sig. Men imorgon är en annan dag. Svaren kommer senare. Får säkert stå ut med flera rundor av patologsvar som sist. Men jag tänker göra det jäkligt klart för dem att de inte får sätta kniven i mig och ta ut organ förrän de kan konstatera cancer. Så är det bara. Sen får de säga vad de vill, jäkla virrpannor till läkare. Jag mår ju bättre och det måste väl alla gånger vara bra!?!? Så håll tummarna nu. Kan jag behöva.

Sov gott alla fina läsare  

 

Karin

3 september 2013 09:20

Hoppas det går bra. Så bradet kan gå. Puss.

http://karinmittilivet.wordpress.com

krokii

3 september 2013 18:43

Tack Karin!! Det gjorde det, ska skriva om det så snart jag orkar och inte ser dubbelt ;P

Puss!!

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

3 september 2013 09:33

Jag håller alla tummar jag har! Du kommer att klara det här....Såg en intervju igår kväll med Annika Ljungberg från gruppen Rednex i programmet Fråga Doktorn. Hon berättar om hur hon förhåller sig till att hon lever sjukdomen leukemi. Se det om du har möjlighet. Hon pratar om hur hon tänkte från första stund när hon fick beskedet och hur fortsätter att förhålla sig till det. Kram Lena

krokii

3 september 2013 18:44

Tack Lena!! :) Ska kolla om jag kan se det på "play".

Kram

 

Lena

3 september 2013 23:35

Läser dina inlägg, känner din förtvivlan & argsinthet, självklara känslor, men åxå glädjen i att snart få krama din pälskling!! :)) gosa ner ansiktet i pälsen & få massa pussar, de är grejer de & lekamen för hjärtat!!♥♥♥

Kramarom dej♥

http://frallorna.bloggplatsen.se

krokii

4 september 2013 21:09

Ja Lena, för det mesta är jag glad men här släpper jag lös den ångest och ilska jag har över det jag går igenom just nu. Men hoppet är stort och jag kommer bli frisk. Det är så det känns. Längtar som en galning efter min pälskling, på fredag kommer han♥♥ Och stannar hela helgen.

Kramar♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...