Jag, Nelson och värken gjorde en liten utflykt. Jag släpade med mig dem båda på min första lägenhetsvisning. Och tyvärr blir det inte den sista i den här svängen heller. Den var på tok för liten, skulle inte ens få plats med hälften av mina möbler. Väggar, lister och golv var slitna som tusan. Badrummet såg ut som om någon spytt blå plast i. Kaklet i köket var rödmålat.. Den enda förtjänsten är att den ligger extremt centralt och med väldigt bra kommunikationer till mitt jobb. Så tack, men nej tack. Jag är faktiskt vuxen nu och vill ha ett vuxet boende där sängen inte står bredvid soffan eller intryckt i köket. Får hoppas att det dyker upp något annat som är bättre. Men jag är faktiskt hoppfull, det löser sig. Så exet kan sluta tjata, jag tänker inte byta till en lägenhet jag inte vill ha. För jag behöver stabilitet, när allt annat gungar. Blir det operation i höst behöver jag känna att jag har ett hem jag kan vara trygg i. Kanske inte så viktigt för alla, men för mig är det verkligen det.

Och så kom den där vidriga värken tillbaka med full styrka. På vägen hem på pendeln. Försöker andas normalt men det går inte. Folk tittar lite konstigt på mig där jag sittar och andas ljudligt, men jag bryr mig inte. Har för ont. Vill bara vara hemma nu!! Kan inte tänka. Ringer minsta systern för att försöka distrahera mig själv. Vi pratar hela vägen hem till porten. Väl hemma igen vill jag inte ta en värktablett, såret av att ha blivit anklagad och stämplad som tablettmissbrukare sitter fortfarande kvar. Går ut med hunden. Tar en cigg. Försöker slappna av. Inget vill sig. Jag ger upp.. Tar en tablett och ligger spänt och väntar på att den ska verka. Snart hoppas jag. Snart.

Drömmarnas värld förde ihop mig med en gammal kärlek inatt. Vaknade med ett leende på läpparna. Studsade inte direkt upp ur sängen, men det gick lättare än vanligt. När jag stod där i duschen och lät de varma strålarna strila fritt mot mitt ansikte samtidigt som den svala morgonluften från den öppna balkongdörren nådde ända in i badrummet kom jag och tänka på hur skönt det är att bara stå där. Få vakna till i sin egen takt. Ingen stress, ingen brådska. Bara det ljumna vattnet mot den nakna huden och den svala luften från världen där utanför. En stund att vila i morgonen, i nystarten på den gryende dagen.