Jag, Nelson och värken gjorde en liten utflykt. Jag släpade med mig dem båda på min första lägenhetsvisning. Och tyvärr blir det inte den sista i den här svängen heller. Den var på tok för liten, skulle inte ens få plats med hälften av mina möbler. Väggar, lister och golv var slitna som tusan. Badrummet såg ut som om någon spytt blå plast i. Kaklet i köket var rödmålat.. Den enda förtjänsten är att den ligger extremt centralt och med väldigt bra kommunikationer till mitt jobb. Så tack, men nej tack. Jag är faktiskt vuxen nu och vill ha ett vuxet boende där sängen inte står bredvid soffan eller intryckt i köket. Får hoppas att det dyker upp något annat som är bättre. Men jag är faktiskt hoppfull, det löser sig. Så exet kan sluta tjata, jag tänker inte byta till en lägenhet jag inte vill ha. För jag behöver stabilitet, när allt annat gungar. Blir det operation i höst behöver jag känna att jag har ett hem jag kan vara trygg i. Kanske inte så viktigt för alla, men för mig är det verkligen det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...