Och så kom den där vidriga värken tillbaka med full styrka. På vägen hem på pendeln. Försöker andas normalt men det går inte. Folk tittar lite konstigt på mig där jag sittar och andas ljudligt, men jag bryr mig inte. Har för ont. Vill bara vara hemma nu!! Kan inte tänka. Ringer minsta systern för att försöka distrahera mig själv. Vi pratar hela vägen hem till porten. Väl hemma igen vill jag inte ta en värktablett, såret av att ha blivit anklagad och stämplad som tablettmissbrukare sitter fortfarande kvar. Går ut med hunden. Tar en cigg. Försöker slappna av. Inget vill sig. Jag ger upp.. Tar en tablett och ligger spänt och väntar på att den ska verka. Snart hoppas jag. Snart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...