Alla lampor har slocknat

där ute härjar blixten

inne i mörkret tickar klockorna i otakt

så lyser det upp, som mitt på dagen

och i åskans vitgrå sken vilar skräcken

formar varje mjuk kontur till vassa skuggor

här gränslandet mellan tryggt och osäkert sover faran

sätter himlens oväder i brand, färgar regnet salt..

Som person är jag ganska klumpig och det händer titt som tätt, med betoning på tätt, att jag klantar till det. Är det inte något jag spiller så är det något som går sönder, och ibland är det även jag själv som går sönder i bara farten..

Har varit minst sagt seg sedan jag var ute och kom hem halv åtta i söndags morse. Tyckte jag sovit ikapp det, men vaknade lika outsövd som igår. Trots att jag gått och lagt mig tidigt för att vara mig två kvällar i rad!! Så imorse när jag stod i badkaret och duschade så fick jag för mig att skrubba mina skitiga och förhårdnade fötter. Sedan jag pluggade i Australien är jag av princip nästan alltid beklädd med flip flop så fort det är plusgrader om somrarna. Detta härdar fötterna kan man väl minst sagt säga och sambon är inte alltid helt förtjust i mina krokodilhovar. Så idag gick jag loss ordentligt och tvålade in och körde med raspen. Så plötsligt får jag för mig att stå på en fot. Jag får för mig att stå på den foten jag precis tvålat in.. Så iväg for jag. Hann tänka "undrar om jag kommer få gipsa både ben och armar?" och "var det såhär My hann tänka innan hon slog i huvudet?". Till slut tog färden stopp iaf. Jag låg kvar en stund. Rädd för att känna efter. Ont som fan gjorde det i höften, armen och skuldran. Puh inget brutet!! Efter en stund kom dock en huvudvärk smygandes. Den håller fortfarande i. Säkert en lättare hjärnskakning. Har ont i nacken också. Mest sårad är nog ändå självkänslan. Vet inte hur många som föreslagit en sådan där plastäcklig pensionärsmatta i badkaret.. Hrmpf...

Mitt i livet du och jaget

inget konstigt, bara avlägset

törsten är vilan och obehaget begagnat

otröstlig önskan som aldrig blir

ofrivilliga tankar på rymmen

på vift från förståndet och skönhetens alla måsten

där allt är inget

och du är jag

och jaget vilar i stundens närhet

oförmögen att konsumera de tankar som sprungit läck

i samförstånd att kapitulera till mästaren av dess rika sinnen

där djupet så grunt

som faror på en karta

ingen kommer ihåg hur man ska tyda

i tysthet

gå nu dagen!!