Vi har nyligen flyttat med jobbet. Bytt kontor och förort. Från södra till västra. Jag har jobbat här tidigare och trivs med att vara tillbaka. Många utav dem som nu flyttat har dock protesterat och stretat emot allt vad de kunnat, men nu sitter vi så äntligen i nya fräscha lokaler i en ny ände av stan. Trodde de som suttit i kontor i flera decennier skulle oja sig och klaga öronen av mig som assistent, men än så länge har jag inte hört ett pip. Visserligen är ju fortfarande de flesta på semester. Hittills har jag dock fått uppleva fler bekantskaper. Oj vad härligt det är när man har kollegor som skrattar med en och som bjuder med en på lunch trots att vi egentligen inte känner varandra. Engelskan börjar tina igen efter sommaruppehållet och min långa sjukfrånvaro. Min kanadensiska kollega som älskar att skratta högt och innerligt trodde till och med att jag var från ett engelsktalande land. Hon trodde inte en sekund på att jag var från Sverige. Blev tvungen att bevisa med lite svenska meningar. Som sagt vi har kul!

Och tur är väl det, för vi jobbar alla under en enorm press och vad är inte bättre än trevliga kollegor som man kan skratta ihop med när arbetet är tungt och stressigt!?!?

Skrattet har en läkande kraft. Jag tror verkligen det. Den gamla klyschan ”ett gott skratt förlänger livet” kanske faktiskt innehåller ett uns av sanning. I alla fall så har ju alla vi glada människor en betydligt roligare livsresa mot döden än de buttra och tjuriga har. Mammas blivande makes ena dotter är en sån surkärring. Först trodde vi det berodde på hennes dåliga äktenskap och sedan på skilsmässan, men nu har hon tydligen träffat en riktigt levnadsglad kille som fått hennes barn att må mycket bättre till och med. Själv är hon fortfarande lika sur och bitter och grinig. Det har till och med gått så långt att mammas blivande även han tycker det är jobbigt att hälsa på sin dotter bara för att hon alltid är så himla grinig. Är det något det senaste året har lärt mig så är det att leva och skratta och vara glad så mycket och ofta man bara kan. Man ska ta tillvara på varenda sekund som är bra, för då orkar man bättre med de stunder då allt inte är lika fantastiskt. Det ger en reservkraft när man går på sparlåga.

Det här skulle kunna vara en bild av surheten själv. 

Jag är en glad skit, för det mesta. Det dryga halvåret som passerat sedan cancerbeskedet på Luciadagen förra året har varit extremt tufft. En av de tuffare i mitt liv. När jag därför har kraften att skratta, med hela kroppen och själen. Så som jag nu kan göra igen. Då är det ett bevis på att det är på väg att vända. Det kommer bli bra igen, oavsett vilka besked jag kommer få i September. Finns inga andra alternativ!! Och nu vet jag att jag kan hitta tillbaka till skrattet även efter en period som varit allt annat än rolig.

Såhär glad är jag när jag är glad. Jag ler med hela ansiktet.