Trodde tydligen jag var odödlig och fortfarande tonåring inatt. Hade visserligen laddat hela veckan, så humöret var på topp och munnen fastnade verkligen i ett konstant leende. En vän hade bjudit in mig och min bästaste killkompis för att fira hans ena restaurangs 10-års jubileum. Alltså det var inte bara vi som var bjudna kan man lugnt säga. Det var gatufest med uppträdanden och dans på gatan, mycket öl, vin och "järn". Det var en rolig kväll som snabbt blev till natt och sedan till morgon. Jag kom hem halv åtta. Sov bara till tio och sedan har jag bara slumrat till några gånger under dagen. Så snart får det bli en långpromenad med Nelson. Dagen har varit olidligt varm. Över 30 grader, därav den dåliga sömnen trots gruset i ögonen.. Med kvällen kom lite efterlängtad svalka så man får passa på att ta sig ut då. Inte bara jag som lider i värmen, min älskade vovve lider ännu mer. Han har knappt velat följa med på korta kissenader under dagen, bara gjort det han behövt och sedan lunkat hemåt.

Gårdagen blev ganska känslosam, en del saker kom upp till ytan. Allt är inte alltid vad det verkar vara kan man säga. Så det blev inte bara skratt, även några tårar och djupa insikter. Får se vart det leder någonstans. Vem vet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...