Vaknade vid fem, men klev inte upp förrän två timmar senare. Ersättningsbussar gjorde att morgonen började med kaos och jag blev ungefär en kvart försenad till mitt läkarbesök på smärtans hus. Fortfarande med stort obehag jag äntrar de där dörrarna till Radiumhemmet. Fick först träffa en psykolog som ställde tusen frågor och det blev stundtals väldigt känslosamt. Sedan blev det ett påföljande läkarbesök och tusen nya frågor. Efteråt var det meningen att jag skulle svara på ännu fler frågor på en surfplatta, men den hängde sig när jag nästan var klar och jag fick hem frågorna i pappersform istället. Ska träffa psykologen och läkaren igen den 27/8 för att se om de tycker jag är en lämplig kandidat för KBT för min "komplicerade smärtproblematik" som läkaren kallade det.

Helt utpumpad var jag efteråt, tog på krafterna alla de där frågorna och att än en gång vara tillbaka på KS. Ringde minsta systern på vägen hem, hon hade fått dagen ledig och andra systern var på väg till henne. Jag som skämsigt nog inte hälsat på minstingen i den för sommaren hyrda lägenheten begav mig genast dit. Mötte upp sörjande systern och sen hade vi en sällsynt systereftermiddag. Hur mysigt som helst även om det blev mycket tårar så blev det även skratt och fina historier om M som gick bort i förrgår. Vi åt lunch, framkallade bilder på M, köpte fotoramar och fikade i minstingens hyrda lya. Jag dreglade även över en Nikon kamera som ska bli min så snart jag får råd. Allt som allt en eftermiddag i kärlekens anda med sorgen som som bisittare och många härligt genuina kramar.

Hemma hade sambon FF (flickvänsfritt) och det firades med lek i hundrastgården med alla dagmattekompisar Nelson inte träffat på hela semestern. Kul värre och ett väldigt ös rapporterade husse som skickade över en bild som vi systrar fick skratta åt.

Själv tog jag tydigen i lite för mycket idag och nu har jag riktigt ont. På väg till KS imorse var jag väldigt nära att kräkas, mår nästan illa för jämnan. Inge vidare. Så nu tar jag igen mig lite på soffan. Trött och less på värken.. När ska det ta slut??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...