Skulle så gärna vilja kunna skriva ett inlägg om hur solen skiner i mitt inre och att allt är så fantastiskt, men som ni vet så är jag inne i en period i mitt liv där inte mycket går rätt. Det påverkar till och med mitt skrivande har jag märkt. Inte alls samma flöde som jag brukar ha. Jag kan iaf glädja er med att det inte är något fel på mitt humör. Försöker med all kraft att hålla mig ovan vattenytan och simma vidare på nya äventyr.

Idag blev det till att jobba hemifrån, igen. Missade att ta antibiotikan för urinvägsinfektionen igår och tog båda tabletterna sent på kvällen, vilket såklart gjorde att jag fick "känningar" igen. Nu verkar det inte bättre än att jag håller på att lägga mig till med en förkylning. Ont i halsen, snuvig och zombietrött. Känns som någon hällt sirap i huvudet på mig. Dessutom ska vi ju flytta på lördag och det är fortfarande saker att packa och grejer att städa och skrubba. Värst är ju att om jag är sjuk på tisdag så kommer de inte vilja söva mig för att ta nya prover. Och blir det inställt så kommer jag förmodligen få vänta minst en månad till för att få en ny tid för provtagning. Skulle minst sagt vara bra, med tanke på att de på KS egentligen ville att jag skulle ta proverna redan i augusti. Men det löser sig!! Det är mitt mantra jag satt på repeat just nu.

Alla praktikaliteter börjar faktiskt nysta upp sig. Skåpet i köket i nya lägenheten ska hyresvärden ordna med. Nyckelkvitteringen är på rull. Flyttfirman bokad. Betalningen löst. Adressändringen gjord och inbjudningarna till flyttöl och kräftskivan utskickade. Blir inte så många. Svenskar är verkligen inte ett spontant folkslag. Alla är så fruktansvärt uppbokade jämt och i månader framöver. Måste vara tråkigt att leva sitt liv så, ständigt veta vad man ska göra varje helg i flera månader framåt. Själv håller jag de flesta helger öppna. Öppna för infall, humör och en känsla av att leva i nuet. Sådan är jag. Kanske är det inte så mycket "svenskt" i mig??