Skulle så gärna vilja kunna skriva ett inlägg om hur solen skiner i mitt inre och att allt är så fantastiskt, men som ni vet så är jag inne i en period i mitt liv där inte mycket går rätt. Det påverkar till och med mitt skrivande har jag märkt. Inte alls samma flöde som jag brukar ha. Jag kan iaf glädja er med att det inte är något fel på mitt humör. Försöker med all kraft att hålla mig ovan vattenytan och simma vidare på nya äventyr.

Idag blev det till att jobba hemifrån, igen. Missade att ta antibiotikan för urinvägsinfektionen igår och tog båda tabletterna sent på kvällen, vilket såklart gjorde att jag fick "känningar" igen. Nu verkar det inte bättre än att jag håller på att lägga mig till med en förkylning. Ont i halsen, snuvig och zombietrött. Känns som någon hällt sirap i huvudet på mig. Dessutom ska vi ju flytta på lördag och det är fortfarande saker att packa och grejer att städa och skrubba. Värst är ju att om jag är sjuk på tisdag så kommer de inte vilja söva mig för att ta nya prover. Och blir det inställt så kommer jag förmodligen få vänta minst en månad till för att få en ny tid för provtagning. Skulle minst sagt vara bra, med tanke på att de på KS egentligen ville att jag skulle ta proverna redan i augusti. Men det löser sig!! Det är mitt mantra jag satt på repeat just nu.

Alla praktikaliteter börjar faktiskt nysta upp sig. Skåpet i köket i nya lägenheten ska hyresvärden ordna med. Nyckelkvitteringen är på rull. Flyttfirman bokad. Betalningen löst. Adressändringen gjord och inbjudningarna till flyttöl och kräftskivan utskickade. Blir inte så många. Svenskar är verkligen inte ett spontant folkslag. Alla är så fruktansvärt uppbokade jämt och i månader framöver. Måste vara tråkigt att leva sitt liv så, ständigt veta vad man ska göra varje helg i flera månader framåt. Själv håller jag de flesta helger öppna. Öppna för infall, humör och en känsla av att leva i nuet. Sådan är jag. Kanske är det inte så mycket "svenskt" i mig??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...