En bar med utsikt..

Det var med betänkligheter jag blev antagen till KBT-behandlingen på smärtans hus. Egentligen brukar de bara ta emot patienter som är färdigbehandlade och fortfarande har värk. Jag har ju inte ens en diagnos. Men de tror jag är mottaglig för behandlingen och den gör ju ingen skada som överläkaren sa. Så nu ska jag stå i kö i några månader så får vi se sen när jag väl blir kallad om jag förtfarande behöver deras hjälp eller om vi måste skjuta på behandlingen pga en operation eller liknande. Så vi får se hur det blir med andra ord.

När jag kom hem från KS igår var jag totalt utmattad. Det första jag fick göra var att bära ut vårt hemmagym som vi sålt på Blocket. Killen hade sms:at att han skulle komma klockan fyra, men när han inte hört av sig och klockan tickat iväg till halv fem ringde han och frågade om han kunde komma imorgon. "Nej" sa jag surt. Exet hade tagit komp-ledigt för att hjälpa till att bära och imorgon skulle vi inte vara hemma vid fyra. Så till slut kom han och hämtade alla vikter och stänger. Han vågade inte ens pruta på priset den här gången haha. Så nu kommer inte flytten kosta oss så mycket som vi planerat för från början. Härligt härligt!! Att flytta är ju annars bara en massa utgifter.

När jag stod där svettig och dan ringde en gammal vän. Hon undrade om jag ville komma till takterassen på hotellet där hon jobbar. "Visst" sa jag, sminkade över svetten, kletade på lite extra deo och parfym och drog på mig en kavaj och drog iväg. Mindre än en timme senare satt vi där och drack kall öl och tittade på den fantastiska utsikten. Det var skönt att snacka av sig och skratta i en gammal väns sällskap. Vi planerade vår NY resa i höst och funderade på andra äventyr. Det var lite svårt att slita sig, men sedan bar det av hemåt i lagom tid för att röja källarförrådet och bära upp allt till lägenheten. Jag tackade vännen för att ha räddat den dåliga inledningen på min vecka. Säger bara vänner!! Vad skulle man göra utan dem??