Det river i mitt hjärta att berätta det här. Gör så fruktansvärt ont att flytta isär. Vill bara gråta och dra täcket över huvudet och hoppas jag vaknar upp till en bättre verklighet. En där mitt hjärta inte blöder och jag behöver oroa mig för provresultat. Sitter i det öppna landskapet på jobbet men jobbar mest på att förhindra tårarna från att rinna. Det tar all min kraft. Mitt fulla fokus. Just nu. Spelar Pinks Try i lurarna och försöker gjuta lite mod i mig själv. Känner mig så ensam.. Vi bråkade igår. Hårda ord och jag stormade ut i ilska. Nu ska han flytta ut redan nästa helg i samband med den redan inplanerade flytten. Det var meningen att han skulle flytta 1 oktober egentligen. Han har tydligen väldigt bråttom iväg till den där tjejen han säger han bara är vän med men äter middag i "smyg" med och smsar med dagar och nätter igenom. Oj, låter inte ett dugg bitter, eller hur?? Det enda jag kan säga i mitt försvar är att jag är ledsen, det gör så jävla ont!!

Sov hos mellansyster inatt. Vägrade säga vart jag skulle och hos vem jag skulle sova till exet. Tycker inte jag behöver berätta det för honom när han inte är ärlig mot mig. Han sa att det kändes konstigt att jag drog iväg. På något sätt kändes det både lite skönt och sorgset. Sov faktiskt gott där på systers soffa, men idag är hjärtat tungt.. Ikväll ska vi prata.