Gårdagens hemkomst var inge vidare. Dels kom jag hem med 5-kronors stora skavsår på båda hälarna efter att ha trampat omkring i mina vita somriga fejk converse med platåsula. Dessutom behövde vovven rastas eftersom han varit ensam i över fyra timmar. Samtidigt upptäckte jag att reservdelen till vårt trasiga bredband hade kommit som paket under dagen och nu låg och väntade på att bli upphämtad. Jag bytte därför skor och kastade mig ut genom dörren igen. När jag och Nelson var framme vid paketuthämtningsstället började det droppa. Jag placerade därför vovven under ett parasoll medan kvitterade ut mitt efterlängtade paket. När jag kom ut hade Nelson inte bara skaffat en beundrare i form av en liten flicka, dropparna som kom från himlen var stora som golfbollar och de föll i en allt mer alarmerande takt. Jag bestämde mig för att inte låta detta påverka mitt humör. Hela vägen hem stannade jag och Nelson till vid varje litet tak till regnskydd och under varje buskig trädkrona fick fungera som paraply. Ganska mysigt faktiskt. Alla andra som fastnat ute i regnet verkade dock inte alls hålla med. De sprang som yra höns med panik i stegen. Själva gick jag och Nelson bara lugnt och stilla som två Ferdinands hela vägen hem. Lite tropiskt regn i Sverige en het sommar är till för att njutas av.

Sötaste nosen och jag hängde på bryggan under ett trädparaply ett tag, tills Nelson protesterade och vi gick vidare ute i regnet.

Min nya utsikt på jobbet är över en extremt välskött innergård där det växer sallad, kryddväxter och jordgubbar. Det finns fina sittgrupper i kitschiga neonfärger, ja det ser ut som personen som rår om denna trädgård gör det med kärlek. Mitt enda problem med denna oas är att den är väldigt hemlig. Jag får seriöst mer frågor om man får plocka de mogna jordgubbarna än frågor om nya huset i sig. Alla vill veta vem som har rätten att smaka och skörda trädgårdens läckerheter. Ingen vet dock hur man tar sig dit eller hur man får access. Vem har tillåtelse att sitta där på de fina stolarna i solen och njuta? Det har till och med gått så långt att jag lagt ett ärende till vår husägare för att få svar. Det har gått över en vecka nu, fortfarande inget svar och därute förgås snart allt som är precis lagom moget.