Tror inte på en gud eller flera. Kanske finns det ett öde, men det verkar inte troligt det heller. Jag vill iaf tacka någon slags högre makt, om det nu finns en sådan, för att jag fick en så otroligt bra semester. Nu är jag redo och laddad för jobbet imorgon. Kommer säkert bli en tuff första vecka, men det kommer bli kul att vara tillbaka på kontoret bland kollegorna som jag trivs så med. Somliga kommer såklart att saknas och dem önskar jag en minst lika trevlig semester som jag haft. Men framförallt vill jag säga tack för att jag fick en semester utan akuta sjukhusbesök, för att värken höll sig på en nivå jag kan stå ut med, för att sambon och jag hittade tillbaka till varandra och att jag hittat styrkan att börja träna igen. Tack för att vädret var över all förväntan, tack för alla fina stunder, för all sömn, för all vacker natur jag fått se.

Tack!!

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1 timme motionscykel (600 kcal brända, rekord!!), 5 km promenad och övningar för bäckenbotten/mage

Humör: trött men glad

Träningsvärk: lättare i benen

Det finns dem som längtar så fort den sista sommarsolen går ned. Som går i ide så snart de första flingorna faller och andetagen blir till röksignaler så fort man lämnar hemmets trygga borg. En del skriver meterlånga hyllningar till den ljusaste av årstider. Andra sneglar på sina billiga som dyra souvenirer för att minnas sin surt förvärvade vecka i värmen. Somliga bygger sina drömmer kring semesterns läkande kraft. Många blir deppade för varje dag solen går ned lite tidigare. Hur mycket hopp kan en sommar rymma?

Vad man strävar efter att bli av med vinterhullet varje vår. Som att det är den enda del av året som vi behöver visa oss för varandra. Vi verkar inbilla oss att vinterns alla stickade tröjor och varma jackor gör att vi ser smalare ut. Att vi kan gömma oss i skydd av mörkret när snön ligger packad till is på våra vägar. Så när den äntligen är här då är det okej med rosé på balkongen, det är självklart med en öl på en uteservering efter jobbet i väntan på semestern. Man unnar sig livets goda.

Jag hade högt uppskruvade förväntingar inför min semester. Min högsta önskan var att min kropp skulle få tid att läka. Jag hoppades även att förhållandet med min sambo skulle få utrymme att växa sig starkt igen. Det fanns en stark tro på att jag skulle få komma tillbaka till jobbet och kunna återgå till full tid. De första två förhoppningarna har infriats, den tredje återstår fortfarande att se, men det känns väldigt lovande.

Imorgon ringer klockan tidigare än vad den gjort på fyra veckor. Imorgon ringer klockan för jobb. Men sommaren är inte slut, återstår fortfarande många långa veckor innan hösten tar vid. Det finns fortfarande kärlek kvar att insupa.

Stod i duschen när jag kände hur värken återigen attackerade mig. Vred om innanmätet i min mage tills knuten var så hård att det började kännas som "tusen nålar". Så kom jag att tänka på det tumör specialisten sagt några månader tidigare. Det om att jag kan komma att få fantomvärk efter den hysteraktomi som för mig verkar vara oundviklig. Har ju hört talas om fantomvärk, men bara i samband med personer som förlorat en kroppsdel. Hur kan man få det inuti kroppen? Efter ett organ som inte längre finns?

Åh vad jag hoppas att jag ska slippa det iaf

Vi gick oss varma på vägen dit. Letade oss förbi flera bryggor, alla upptagna av sommarlovslediga tonåringar. Valde den dagtid annars så överbefolkade lilla stranden. Klev ut på en av bryggorna. Klädde av oss. Släppte lös vovven. Sambon var först i. Jag tvekade. Det var svalt och jag varm. Mitt velande drog ut på tiden och sambon orkade inte vänta in mig i vattnet. Han klev upp till vovvens förtjusning. Jag satte foten på badstegens första trappsteg. Vattnet var kallt mot mina nakna ben. Jobbade mig långsamt ner längs stegen så att kroppen sakta skulle vänja sig vid temperaturen. Hur man än gör finns det aldrig något snällt sätt att vänja vare sig mage eller rygg med kallt vatten. Beslutade att ta smällen bara. Kastade mig bakåt. Det isade till, men sen kände jag värmen.

Simmandes på rygg såg jag de få stjärnor som kan skådas på den ljusa sommarnattshimlen. Ett plan på väg till en flygplats någonstans blinkade sin väg över himlavalvet. Syrsorna spelade för oss. Vattnets blankpolerade yta var svart. Jag hade kunnat ligga kvar länge, men sambon var sugen på varm choklad. Jag klev motvilligt upp. Torra kläder över den blöta bikinin. Huttrade inte ens. Tänk vad magisk den svenska sommaren kan vara!! Låt den inte ta slut förrän till hösten..

Invägningsvikt: 84,5 kg

Träning idag: 1 timme motionscykel (500 kcal brända), 10 km promenad och övningar för bäckenbotten/mage

Humör: glad

Träningsvärk: extremt tung och trög i benen

Godnatt mina fina läsare