Vi klev upp i ottan. Den griniga gamla gubben skulle ju komma för att skjutsa svärmors gäster till tågstationen. Så vi städade undan barnpool och vattenpistoler, så att han inte skulle få hjärtattack av vår överanvändning av vatten när han var hemma i stan och tjurade. Jag försökte plocka bort Nelsons alla sönderbitna pinnar som låg delvis söndermalda över hela gräsmattan runt lilla stugan. Det plockades undan och återställdes och dammsugarn åkte fram. Då protesterade Nelson och sprang ut och gömde sig under bordet på altanen och låg spänt och tittade in mot vardagsrummet när dammsugaren härjade som värst. Du räddar väl mig från det stora väsniga monstret va matte??

Nelson gömmer sig för ärkefienden dammsugaren..

När vi hade röjt och städat klart begav vi oss på morgonpromenad. På jakt efter den söta lilla 4-månaders labbevalpen Kajsa som sambon sprungit förbi på jogginturen kvällen innan. Tyvärr blev det inge valplek för Nelson, Kajsa var inte ute på tomten och vi vågade inte plinga på. Det blev däremot en del fina bilder längs promenaden.

I närheten av stugan leder en stig genom skogen och där skogen tar slut tar en helt fantastisk vy vid..

Klöverblom och hav, kan inte bli så mycket vackrare..

När vi kom tillbaka från promenaden stod bilen utanför. Stämningen blev genast spänd. När vi gick uppför trappen till ytterdörren hörde jag träskor mot altandäcket på sidan av huset. Vi stannade kvar inne medan svärmor gick för att fråga om vi kunde åka tidigare till stan. Ingen mening att hänga i ett hus med en surgubbe som inte ens ville hälsa. Svärmor beklagade senare detta, vilket jag inte tycker är hennes sak att beklaga, hon kan ju inte rå för hur hennes man beter sig. Vi fick dock veta att han ville klippa gräset först, så det var tur jag plockade bort söndertuggade pinnar och barnpooenl från gräset i tid. Vi andra packade in våra väskor i bilen och gömde oss sedan i skuggan, solen var het idag.

Nelson hoppade in i bilen, redo att åka hem, eller så var det bara skuggan han var ute efter..

Vet inte om Nelson kände den dåliga stämningen eller om han bara var ängslig att vi skulle åka ifrån honom, men han tog plats i bilen före alla oss andra. Behöver jag säga att bilresan blev ganska tyst och torr.. Trist att avsluta veckan så, men vi hade iaf en riktigt härlig semestervecka på natursköna Tjörn. När jag åkte därifrån kändes det som att det var sista gången. Bara en känsla jag fick och i bilen på väg till staden rann tårarna där vi åkte och lyssnade till den norske sommarprataren Sarita Skagnes på någon utav P-kanalerna. Det var första, men absolut inte sista gången jag lyssnade till sommarprat.