I helgen såg jag och sambon så äntligen en gammal favorit, nämligen Stekta gröna tomater. En underbar film från 1994. Året då; jag och handbollslaget åkte till Bornholm på turnering, Sverige tog brons i fotbolls VM och sommaren bjöd på över 40 grader i skuggan (vilket resulterade i många solsting på Bornholm). I vilket fall så var -94 en bra årgång med många härliga minnen.

Vi var som alla 14-åringar lite smågalna alltid i jakt på nästa upptåg. Med vi menar jag här laget jag växte upp med. Bornholm fem-i-topp-minnen:

 Festivalstämning som det var i den lilla staden som vi härjade flaggade de varje dag. Vi firade detta med att ta ner deras rödvita flaggor och snyta oss i. Absolut inte okej. Men till vårt försvar så var vi som sagt var 14 år och alla danska vägrade att heja på Sverige i fotbolls-VM. Vi var såklart väldigt besvikna eftersom vi fostrades att heja på våra nordiska grannländer, så länge de inte mötte Sverige förstås. Efter flera kvällar med nedhalade och skändade flaggor slutade de att hissa några. Oops..

 Jag och mina två nyfunna vänner (som fortfarande är bland mina bästa vänner) angav snarkningar och värme som anledning och flyttade ut våra sovsäckar och liggunderlag i korridoren. Den egentliga anledningen var såklart att ingen skulle upptäcka att vi var ute och rände hela nätterna. Minns hur vi bjöd bort våra shots till våra bordsgrannar när vi såg våra patrullerande föräldrar på byns festivalgata.

 Våra föräldrar var också busiga, eller ja alla utom en som de kallade för "Big Mama". När vi en kväll kommer hem för att byta om för disco går vi över den lilla gården där vi sov. Helt plötsligt ser jag min mamma sticka upp huvudet ur en utav buskarna och skrika "fritt fram!". Detta följdes av ytterligare en massa huvuden som stack upp ur buskarna och sedan ser vi alla utom Big Mama ta fart mot grindarna in mot byn. Ska tillägga att även Big Mamas man tillhörde en av dessa vuxna människor haha..

 Sjuktältet var under turneringen välbesökt, hettan gjorde sitt till kan man säga. Vi spelade med ett sönderklippt lakan på huvudet. Bredvid planen stod en hink med iskallt vatten (som iaf höll sig kallt i en kvart eller så..) som man sedan sprang och doppade huvudet i med några minuters mellanrum. Folk var så påverkade av värmen att man med blotta ögat kunde se hur huvuddoppningarna gav effekt och hur den sedan avtog. De vuxna var också påverkade, domarna kunde i värmedimman tex dömma mål fastän bollen gick utanför.. Värmen skapade också en extrem algblomning, så vårt besök till havet var mindre trevligt då man sedan fick ägna en bra stund att plocka bort algerna som satt sig innanför baddräkten.

 De 10 dagarna på Bornholm satte sina spår. De långa dagarna i solen, de berusande nätterna med dans, fotboll och bus och den äckliga maten.. På båten över till fastlandet somnade jag på frukostbrickan mitt i ett wienerbröd. När vi kom över till Ystad stannade vi på McD. Äntligen skulle vi kunna få i oss "mat" efter 10 dagar på fastande/festande mage. Jag var så slutkörd att mamma var tvungen att bära mig av bussen och in på McD. Men shit va kul vi hade!!

Tänk vad en film från ett visst årtal kan få en att minnas. Här kommer en liten gullig berättelse hämtad från filmen:

"Det låg en gång en sjö utanför byn. En höst landade en flock fåglar på sjön. Helt plötsligt sjönk temperaturen och sjön frös till is. När fåglarna lyfte tog de sjön med sig. Det sägs att den numer finns i Georgia någonstans .."

Min sjukskrivning gäller tills fredag. Så på måndag ska jag återgå till jobbet för femte gången efter cancerbeskedet. Har bestämt mig för att det får vara bra nu, har ingen lust att gå hemma mer. Så jag tänker ignorera feber och värk. Efter den tredje antibiotikakuren på rad så kan de ju inte gärna ge mig ännu en kur. De är ju annars så restriktiva med att ge antibiotika idag. Vad skulle en fjärde kur hjälpa? Så nu tänker jag bita ihop och låtsas som att det regnar om jag känner av något. Antingen läker kroppen ut av sig självt eller så får de lägga in mig för behandling. Vägrar gå hemma nåt mer. Så nu tar jag sikte på nästa vävnadsprov den 6 mars, som förhoppningsvis ska visa att jag inte har utvecklad cancer. Framförallt hoppas jag på att jag är frisk tills dess, att jag klarar av lokalbedövningen som jag fruktar redan nu med min nålfobi och att jag slipper ännu en segdragen infektion. Så håll tummarna! För nu tänker jag bara köra på.

Så frustrerad på att gå hemma nu att sambon får en del verbala kängor. Så idag tänker jag vara snäll. Vi ska gå och kika runt på secondhandaffären som vi i stort sett bor granne med. Det ska egentligen vara vårt onsdagsnöje som även inkluderar sambons himelskt goda pannkakor. Så om jag är snäll kanske jag får pannkakor idag. Har riktigt ont i magen idag, men ingen feber tror jag. Hoppas värken går över snart så vi får en trevlig kväll, vi är värda det!!

Lite osäker, men verkar som alla måste betala TV-licens i Sverige nu bara för att de har internet. Att vissa internetleverantörer erbjudit sina kunder att blocka SVT Play hjälper inte heller, man måste ändå betala. Kan ha helt fel och HOPPAS verkligen det! Att tvinga folk att betala för något man aldrig använder är i mina ögon bedrägeri. Tydligen är jag en av få som vägrar betala TV-licens och jag tänker fortsätta komma undan så länge jag bara kan. Helt ärligt. Jag är journalistutbildad och hela utbildningen prisades SVT som den heliga graalen. Själv tycker jag att SVT är skit och jag har ingen lust att betala flera tusen om året för något jag inte använder, för jag tycker som sagt det är bedrägeri. Finns säkert en hel drös som tycker jag helt galet fel.

Hm, märks det att jag ligger alldeles för mycket på soffan och filosoferar? Haha! Seriöst, vissa saker gör mig lite upprörd i brist om lov att få aktivera mig på jobbet. Doktorns ordination håller visst på att göra mig lite galen..