Livet är ju som sagt inte särskilt rättivst. Jag har två sjukdomar som påverkar min vikt negativt. Så när jag blivit frisk från infektionen från helvetet ska jag börja träna igen. Målet är att spela handboll till nästa säsong. Behöver verkligen en lång försäsong för att ens komma i närheten av form. Min övervikt börjar verkligen gå mig på nerverna. Så till min födelsedag i mars tänkte jag äntligen köpa mig den där motionscykeln jag längtat efter. Ska först få upp konditionen, sedan blir nästa steg att träna upp rygg och bål. Sedan blir det att börja försäsonga på riktigt. Handboll är en ganska tuff sport och med mina ryggbekymmer så måste jag börja där för att ens kunna komma vidare. Så jäkla sugen på att ställa mig mellan stolparna igen och kunna röra på mig utan att fläsket är i vägen.

Så "be gone" du onda infektion, jag vill ha mitt liv tillbaka! Jag tänker kämpa för att dra på mig målvaktsstället igen. För helt ärligt, just nu kommer jag inte ens i det.. Så ja du läste helt rätt, jag tänker sträva efter att stå där i målet och få en del bollar i huvudet, igen 

Att vara sjukskriven är förbannat tråkigt. Att ha ont i magen och få feber så fort man aktiverar sig är ännu tråkigare. Hoppas att jag blir fri från den långlivade infektionen. Snart! Att ligga hemma i soffan medan världen rullar på utanför är jobbigt. Man blir lite apatisk. Vill ju göra något, men när man får feber bara av att diska så blir det inte många knop. Står till och med i sjukintyget att jag måste vila. Så jag gör väl det då. Vad annars ska jag göra?

Vi har iaf hittat en dogwalker till Nelson. Hon ska börja redan denna vecka. Sambon har även börjat springa med Nelson, går riktigt bra. Så dagis teori att han är för tjock att gå långa promenader verkar ännu mer långsökt. Men nu slipper vi dem. Skönt!

Har fått en kallelse till ny vävnadsprovtagning. På KS för första gången i vad som kommer bli ett återkommande inslag i mitt liv i många år framöver. Till min förskräckelse så gör de hysteroskopi endast i lokalbedövning och sedering. Hade inte en susning om vad sedering betyder och hade en del frågor om vad lokalbedövning innebär, så jag ringde för att fråga. Efter dagar av försök att nå dem ringde de äntligen upp och jag fick veta att sedering innebär att man får lugnande. Jag förklarade att jag är paniskt rädd för sprutor. De hade ingen förståelse. Det är så de gör, annars får jag gå någon annanstans. Jag berättade att jag opererat näsan i lokalbedövning och sedering. Lokalbedövningen släppte och helt plötsligt kunde jag känna hur de brännde i näsan och jag skrek. Det gjorde sjukt ont och trots sedering var jag helt plötsligt jäkligt medveten om allt som pågick runt om mig. De fick trycka i mer lokalbedövning, flera gånger faktiskt, innan näsan var bedövad igen. Under tiden hade jag ont och var skräckslagen. Så efter det ogillar jag lokalbedövning starkt. Smärtstillande verkar inte ta ordentligt på mig, får alltid hästestora doser innan det verkar. Damen i luren blev dock mildare i tonen när jag berättat om detta och hon hörde att min röst skar sig av ångesten. Nu hette det istället att vi får ta det små steg i taget, jag får testa och säga stopp om rädslan blir för stor, så får vi boka en ny tid för provtagning. Samtidigt vill jag ju helst bara ha det överstökat.

Nya proven ska tas den 6 mars. Om allt går bra det vill säga. Kommer nog inte sova så mycket veckan innan.. Kanske inte efteråt heller för den delen.. Tills dess att jag vet att det inte är cancer. Igen. Förhoppningsvis kommer både rädslan inför och efter provtagningen att avta efter de första gångerna. Jag hoppas verkligen det! För sprutor och cancersvar är verkligheten jag kommer leva i. Förhoppningsvis i många långa år framöver. Så det är bara att bita ihop som man brukar säga.

Nu ska jag ringa jobbet, min livlina i allt det tråkiga och kolla vad de har för sig. Kanske logga in och rensa inkorgen. Den är också ångestframkallande haha.. Men sen ska jag titta på film med vovven, det får iaf två timmar att gå lite fortare.