Denna dag som är så illa omtyckt, som folk verkar skygga tillbaka inför och helst av allt bara skulle vilja hoppa över. Men arbetsveckan måste börja någonstans, så varför inte på en måndag?

När man varit hemma med sina tankar, sin oro för cancer, med förkylning influensa hosta magvärk och feber i flera veckor är en vanlig måndag fantastisk om det innebär att man mår tillräckligt bra för att gå till jobbet. Fantastiska kollegor hälsade välkommen tillbaka med kramar, värmande ord och glada gillande blickar. Närmsta kollegan hade stickat en fin himmelsblå basker. Den passade mig perfekt och matchade dessutom min tröja.

Är inte riktigt tillbaka i högform dock. I normala fall hade jag malt igenom inkorgen innan lunch. Idag gick jag från jobbet utan att ens vara färdig.. Men eftersom jag har världens bästa kollegor så får jag fortsatt avlastning tills dess att infektionen är borta och jag känner att jag kommit upp i mitt vanliga arbetstempo. Knappt så man tror det är sant. Tydligen finns det arbetsgivare som visar genuin förståelse och omtanke i dagens allt mer svalnande samhällsklimat. Så en måndag är inget som får mig att må dåligt. Jag kan längta lika mycket till helg som till en måndag. Jag trivs på mitt jobb oavsett veckodag