Denna dag som är så illa omtyckt, som folk verkar skygga tillbaka inför och helst av allt bara skulle vilja hoppa över. Men arbetsveckan måste börja någonstans, så varför inte på en måndag?

När man varit hemma med sina tankar, sin oro för cancer, med förkylning influensa hosta magvärk och feber i flera veckor är en vanlig måndag fantastisk om det innebär att man mår tillräckligt bra för att gå till jobbet. Fantastiska kollegor hälsade välkommen tillbaka med kramar, värmande ord och glada gillande blickar. Närmsta kollegan hade stickat en fin himmelsblå basker. Den passade mig perfekt och matchade dessutom min tröja.

Är inte riktigt tillbaka i högform dock. I normala fall hade jag malt igenom inkorgen innan lunch. Idag gick jag från jobbet utan att ens vara färdig.. Men eftersom jag har världens bästa kollegor så får jag fortsatt avlastning tills dess att infektionen är borta och jag känner att jag kommit upp i mitt vanliga arbetstempo. Knappt så man tror det är sant. Tydligen finns det arbetsgivare som visar genuin förståelse och omtanke i dagens allt mer svalnande samhällsklimat. Så en måndag är inget som får mig att må dåligt. Jag kan längta lika mycket till helg som till en måndag. Jag trivs på mitt jobb oavsett veckodag 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...