Vaknar upp till en ny morgon med vovven bredvid mig i sängen. Väggarna ekar tomma. Bara plugg och några få hål efter det som suttit där och gjort det hemtrevligt. Kartongerna står travade på varandra och garderoberna är tomma, kläder och skor nerpackade i svarta sopsäckar med våra namn prydligt skrivna utanpå. Allt är uppdelat och ska så småningom vidare till olika hem. Sista maskinerna tvätt ska gå idag. Sen blir det att boka tid i tvättstuga för min del. Ovant. Så mycket att lära om och hitta tillbaka till. Lära sig att komma hem till ett hem där ingen viftande svans kommer och möter i dörren. Ingen sambo som lagar mat. Ingen som sover bredvid mig i sängen. I gengäld får jag styra allt själv. Ingen som kan säga nej, bara mitt sunda förnuft. Har inga planer på hur det ska gå till nu när jag ska bli singel på riktigt för första gången på fem år. Det enda som är bestämt är några utlandsresor. Sen tänker jag ta allt som det kommer.

Senast jag var singel var jag det i tre år. Jag trivdes som en labrador i vatten. Sista året kände jag att jag saknade att komma hem till någon, ändå hade jag svårt att anpassa mig när jag väl blev sambo. Just det där med att behöva fråga om jag kunde hänga upp den där tavlan där eller frustrationen över att plocka undan efter någon som inte har samma ordningssinne som jag själv. Försöker just nu bara hitta alla positiva pusselbitar i mitt nya liv. De kommer säkert att sammanfogas med en del negativa, men jag hoppas på att de fina och bra delarna ska lysa starkare och färggladare i slutänden. Jag vet att det går att vara lycklig utan en andra hälft, ska bara bevisa det för mig själv än en gång.

Så idag, som är den sista dagen här i Sjöstan, tänker jag bara göra det jag måste. Jag sparar på krafterna inför det som komma skall. Sista dagen är slutet på mitt forna liv och början på något nytt och spännande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...