Det är rofyllt att promenera runt sjön och i dagens kvava sensommarvärme gick vi i sakta mak.

Idag har vi byggt vidare på vänskapen. Tittat på fotboll. Gått på långpromenad runt sjön med Nelson. Packat och rensat ur våra garderober. Tillsammans. En lugn dag utan strider och hårda ord. Jag har sovit ikapp timmar från sömnlösa nätter. Känner mig lite hoppfull igen. Det kommer ordna sig det här. Jag kan klara av ensamheten och fylla tomheten med vänner, handboll, inredning och måleri. Kanske kommer det bli långa dagar på kontoret för att fokusera på annat än att komma hem till en tom tyst lägenhet. Det kommer alledeles säkert bli mer festande. Jag ska sluta röka och snusa igen, ett projekt som ska gå hela vägen i hamn denna gång. Funderar på att börja fota igen. Kanske dyker det upp något nytt intresse eller hobby på vägen. Till slut kanske allt det här som pågår just nu känns fjärran.

Om jag hade en gunga vid sjön skulle jag sitta där och vagga mig själv till ro när själen söker efter syre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...