Var lite spänd på vad som väntade där hemma när jag öppnade dörren igår. Ett snabbt "hej" och doften av mat. Vi pratade och även om det var trevande till en början så lade sig lugnet efter bara en liten stund. Stridsyxan grävdes ned. Ingen som tjänar på att kriga. Tillsammans som par fungerar vi inte, men som vänner har vi roligt. Så packandet fortskred med många skratt och några glas vin gjorde själva jobbet lite mer uthärdligt. Ibland blev det en paus på balkongen när tårarna kom. Som när jag hittade en torkad bukett röda rosor. De första blommorna jag fick av honom på vår första alla hjärtans dag 2009. Han var på kryssning och hade beställt ett bud med nalle, kvast och lite lyxig choklad. Jag vägrade öppna dörren när blombudet plingade på, jag öppnar aldrig för folk jag inte känner, men blev glatt överraskad när jag såg vad som lämnats kvar där utanför. Blev så rörd när jag läste det lilla kortet, när jag insåg att han faktiskt tänkt till, var så nykär man kan vara och nu var det dags för dem att gå i sopen. En av taggarna tog ett sista farväl när jag knölade ner buketten i den fullproppade papperskorgen. Symboliskt så det förslår.

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

24 augusti 2013 18:27

Ja, när verkligheten känns som en overklighet är det svårt att förhålla sig. När känslorna dansar runt i kroppen...ena stunden skratt och nästa gråt.....när man ena stunden säger ja, för att i nästa säga nej. Att separera kräver så mycket energi.....men snart kommer du att få lägga den energin på det som är viktigare - din egen hälsa. Kram Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...