Har inte skrivit något om min viktkamp på länge. Det innebär dock inte att den är över eller att jag lagt ner mitt mål med minus 15 kg på ett år. Jag startade i somras på 84,5 kg och imorse stod vågen på 81 kg. Det var mitt första delmål. Denna vikt var nämligen den jag kom hem med från året i Australien. Och då hade jag aldrig vägt mer i hela mitt liv. I våras när jag mådde som sämst tror jag till och med att jag vara uppe på 88 kg och vände. Så nu är jag på rätt väg mot min drömvikt. Bäst av allt är att jag redan börjar känna mig fin. Kunde ta på mig en kavaj idag som jag aldrig kunnat använda. Den har hängt där i garderoben sedan postorderföretaget skickade hem den till mig. Jag behöll den trots att jag inte kunde ha den eftersom jag "skulle ju ändå gå ner i vikt snart". Trodde jag.

Idag när jag äntligen kan använda den för första gången svassar jag runt som om jag redan vore av med alla 15 kg. Jag vet att det fortfarande är många kilon kvar innan jag når mitt slutliga mål, men idag känner jag mig fin. Känslan att även vissa kläder börjar bli för stora njuter jag också av till fullo. Idag är jag stolt att jag nått ett av mina delmål.

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

21 augusti 2013 17:53

Grattis - oj vad duktig du är! Jag går själv i en Livsstilsskola, en KBT-inriktad kurs för Kost o Fysisk Aktivitet. Den är landstingssubventionerad...men den kanske inte finns på alla orter. Är jättebra, började i slutet av oktober förra hösten....Jag har gått ner 10-11 kg... Men, jag tänkte tipsa dig om arbetsboken vi har...den heter Obesitas och är skriven av Ingela Melin. Finns att köpa i alla nätbutiker som säljer böcker. Är fantastisk bra...och man kan använda den själv också...utan att gå i grupp. När man använder den påverkas/förstår man hur man fungerar som egen person...så det är väldigt mycket inriktat på beteende...eftersom oftast mat är kopplat till känslor. Den är jätteenkel att följa och konceptet är otroligt bra och används vid många viktenheter på sjukhus. Kolla in den.... Kram Lena

 

Helene

21 augusti 2013 22:20

Riktigt bra jobbat, grattis! :)

http://livetifolkparken

krokii

22 augusti 2013 09:28

Åh tackar tackar, jag kämpar på :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...