Med hjärtat i handen..

Kämpade mig upp ur sängen imorse. Blev lite senare än jag tänkt mig till kontoret, men jag tog mig dit. För mig är det en vinst varje gång jag har värk, även om jag skäms som en hund när jag kommer så sent till jobbet. Men men.. Varmt som attan i mitt hörn av kontorslandskapet, men en sval lunch med en av mina gamla chefer jag rått om var som en frisk fläkt. Även ett längre samtal med mellansyster lyste upp dagen. Vi fördjupade oss i lägenhetsbytandet och kom fram till att det iaf finns förhoppningar om att lyckas med ett bra byte för både mig och ex-sambon.

Dagens tunga, blev påmind om mitt sjukdomstillstånd. Fick ett samtal från min hurtiga sjukgymnast på smärtans hus. Vi konstaterade att jag redan nått mitt mål, jag är ju tillbaka på handbollsplanen, även om jag just idag får hoppa ännu en träning pga värk och feber. Men det är så, jag får ta dag för dag och inte låta mig nedslås av träningar jag inte kan vara med på. Jag kämpar på och jag får kontakta henne när jag vill om jag behöver vägledning. En deal vi gjorde är att jag ska få hjälp inför och efter operationen. Det känns iaf tryggt även om jag inte gillar att bli påmind om att jag är sjuk. Gör ju mitt bästa för att låta det vara något förpassat till periferin av mitt liv, trots att den ständiga värken gör allt i sin makt för att plåga mig med sin närvaro.

Pratade med en ny sekreterarkollega i huset. Hon har haft livmodercancer och är opererad och vet hur det är att gå och vänta på svar. Känns lite skönt att ha någon att fråga som på riktigt vet hur det känns att vara i den situation jag är i nu. Om 2,5 år blir hon friskförklarad. Jag önskar jag kunde säga detsamma. Men den tiden kommer för mig också, först behöver jag "bara" en diagnos..

Det är med hjärtat i handen jag klarar vardagen och alla dess bestyr. Vissa dagar är bättre än andra och det är de jag får ta tillvara så mycket jag bara förmår. Ikväll skiner solen så jag och Nelson får ta en långsam promenad längs vattnet i min takt. Mysfaktor på hög nivå.

 

Annie

19 augusti 2013 19:03

Styrkekramar till dig! <3

http://cupcakes-ochannat.bloggplatsen.se

krokii

19 augusti 2013 19:37

Tack Annie♥♥

 

J

19 augusti 2013 23:31

Fin bild :-) Den talar verkligen till mig, och så är den så mycket du just nu. Bra fångat!!!!

krokii

20 augusti 2013 07:07

Tack J!! :)

Kram♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...