Vaknade som jag somnade. Med magont och feber. Har iaf sovit gott och länge. Kanske har något att göra med att det bara är jag och Nelson nu. Att det är ex-sambon som är det stora minuset i ekvationen. I sådana fall ser jag verkligen fram emot att få bo själv!! Usch och fy, där kom illamåendet.. Skit också!! Det andra kan jag liksom stå ut med.. Men jag biter ihop och andas som de lärt mig på KS, blir det inte lite bättre snart kanske jag ska kosta på mig en värktablett. Hur som helst..

När jag gick där på morgonpromenaden med vovven kom jag att fundera på texten till Lyckligare nu. Det här med att förhandla med sig själv. Inte ofta man pratar med andra om det, men här på bloggen, min ventil där jag kan klura, älta, dikta, filosofera och tycka synd om mig själv, här kan jag ju diskutera och göra precis vad jag känner för. Så jag ska lufta vad jag förhandlar med mig själv om just nu. Det är nämligen så att jag har en hemlighet, som jag inte vågat eller velat skriva om här innan. För jag skäms så ofantligt mycket, jag ser ner på mig själv, skyller på allt och inget och skäller på alla som har en åsikt. Det är nämligen så att när samboskapet brast gjorde även min motståndskraft mot nikotinet det. Så jag röker igen, och jag snusar, och jag har ingen motivation alls att sluta.

Skulle behöva sån här kraft, ren och skär råstyrka att tackla allt livet bjuder på det här året.

Så jag förhandlar med mig själv. Om det blir operation i höst då måste jag sluta oavsett, finns inga förmildrande omständigheter att göra något annat. När jag är på banan igen med singellivet då ska jag definitivt sluta. Jag skyller mitt raserade försvar mot nikotinets lockelse på mitt kraschade förhållande. Och jag hatar mig själv varje gång jag tänder en cigg eller stoppar in en portion under läppen. Jag avskyr att det stinker rök om mina kläder igen. Vill egentligen inget annat än att bara spola ner paket och dosa i toaletten och fortsätta på rätt spår. Men helt ärligt, jag har ingen som helst kraft kvar. Det senaste året har tagit så mycket från mig och jag har inga reserver att plocka av när 'shit happens'. Jag kan skratta och gå till jobbet och intala mig själv att allt kommer att lösa sig till slut. "Det kommer ordna sig" är mitt mantra som går om och om igen i mitt huvud, som en låt man satt på repeat. Men jag har inte kraft nog att bekämpa mitt beroende. Den ursäkten hade man aldrig accepterat av någon som var beroende av alkohol eller andra droger, så även om jag kallar det en ursäkt vet jag med mig att det inte är en ursäkt.

 

Angelica

18 augusti 2013 11:13

Vet du, jag tycker du ska släppa ditt dåliga samvete och lägga ner din inre strid just nu. Kanske fel av mig att säga som är före detta sjuksköterska, men jag anser att man ska välja sina strider med omsorg och spara på den energi man har. Använd din energi till något roligare än att vara elak mot dig själv. Lyssna på P!NK och Linnea Henriksson. Skratta, gråt, gå ut i skogen och skrik så högt du kan. Krama en vän helt utan anledning och le mot en främmande person. Lev idag för ingen av oss är lovad en morgondag.
Kram
Angelica

http://mittiliv1.bloggplatsen.se

krokii

18 augusti 2013 13:12

Tack!! De råden ska jag ta fasta på :) Lev idag för ingen av oss är lovad en morgondag. Så sant så sant!! Min farmor rökte inte, drack sällan, tänkte på vad hon åt och motionerade och blev ändå aldrig pensionär. Farfar som levt exakt ett omvänt liv lever fortfarande..

Kram

 

Helene

18 augusti 2013 12:44

Håller med Angelica; var inte så hård mot dig själv. Om det istället hade varit din bästa vän som detta gällde istället för dig själv, hade du dömt henne/honom lika hårt?
Hoppas att allt känns lite ljusare för dig snart!
Kram
Helene

http://livetifolkparken.bloggplatsen.se

krokii

18 augusti 2013 13:13

Nä jag hade inte dömt henne/honom alls. Men man är alltid hård mot sig själv. Kanske dags och vara lite snäll i tider som dessa.. :)

Hoppas jag med, det ordnar sig alltid!!

Kram

 

mittiliv1.bloggplatsen.se

18 augusti 2013 14:39

Ja, så sant som det är sagt.....man måste välja sina strider. Vi, som människor har så lätt att döma...och främst dömer vi oss själva allra hårdast. Allt har sin tid...jag förstår precis hur dåligt samvete du har över att du gör något som du inte är så värst stolt över. Jag har gjort precis samma sak som du, rökt när jag inte borde och för varje cigarett jag tog tänkte jag att det här var den sista. I svåra stunder i livet gör vi sånt som vi egentligen inte bör...Mitt tips till dig är...tillåt dig...sätt upp en tidsperiod under vilken det är ok för dig att röka/snusa och vila i det beslutet. Då ger du dig själv utrymme och tar bort känslan av att du är "en dålig människa".... Lycka till. Kram Lena

krokii

18 augusti 2013 16:26

Tack det ska jag Lena :)

Kram!!

 

MB

19 augusti 2013 15:05

Snajs blogg ;)

http://bravebrink.bloggplatsen.se

krokii

19 augusti 2013 17:33

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...