Fick ont i magen igår natt. Skulle varit på träningsläger på Bosön idag. Vovven skulle fått hänga med eftersom exet är bortrest med jobbet i fyra dagar. Blir inte alltid som man tänkt sig.. Så är det ju. Samtidigt är det ett smakprov på hur det kommer bli att bo själv. Och visst det är helt okej, nu när jag har sällskap av Nelson. Det som river inom mig just nu är vart jag kommer bo framöver. Att känna sig hemma och ha en fast punkt har alltid varit viktigt för mig, speciellt nu. Så att inte veta vart jag kommer bo nu när vi måste byta lägenheten vi precis bytt till oss till två lägenheter känns jobbigt. Speciellt som exet vill att vi ska byta så snabbt som möjligt, medan jag vill hitta något bra i första hand. Det var ju faktiskt mitt kontrakt från början och jag bodde i en jättefin 1:a på en fin adress i innerstaden när han flyttade in hos mig, så jag tänker inte byta ner mig bara för att han vill byta så snart som möjligt. Nä, nog om soppan jag sitter i.

Ska ta en kvällspromenad med Nelson och hoppas på att den gör underverk mot det onda i magen, så jag får sova inatt. Ser fram emot den dag då jag kan se tillbaka på den här tiden jag går igenom nu och säga att det gjorde mig starkare. Önskar ibland att det fanns en snabbspolningsknapp när livet blir för jobbigt. Men det vore ju fusk.. Inte det som gör att man blir starkare, men ibland undrar jag hur många prövningar livet tänker ge mig, kan det inte ta och räcka nu!?!? Är starkare än de flesta som det är nu ändå. Inte schysst att sparka på någon som redan ligger. Sträcker mig efter fjärrkontrollen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...