Huvudet bubblar. Av frågor. Magen pirrar. Av oro. Hur släpper man någon som redan gått vidare?? Som sitter och sms:ar mitt i natten med en tjej han snart ska flytta in på "soffan" hos. Hur frigör man sitt hjärta så att det finns rum att släppa in någon annan?? Knuffar man ut den ena och gör plats för nästa som kan tänkas dyka upp längs vägen?? När alla längre förhållanden jag haft slutat på liknande sätt. Visserligen vägrar jag tro att det inte skulle finns nån där ute som faktiskt kan älska mig för den jag är. Som jag inte behöver knyta dubbelknutar på mig själv för att behaga. Men hur gör man?? Min kloka kollega skrev precis att "man ska nog bara låta sig flyta med på livets väg, det brukar bli ganska bra i slutändan ändå - man måste nog se sig för och bestämma själv när man har en valmöjlighet. Ödet bestämmer ändå om det!". Och jag håller med. Men huvudet bubblar ändå och magen vill inte sluta åka berg-och-dal-bana. En dag kommer hjulet sluta snurra och vagnen stanna på rätt station. Hoppas jag har förstånd nog att ta rätt beslut då..

Sitter och lyssnar på Natteravn och drömmer mig bort. En dag kanske nån kallar på mig..

Natteravn av Rasmus Seebach

 

Angelica

16 augusti 2013 12:29

Läste ditt inlägg och kom genast att tänka på P!nks låt Try. Kanske inget du gillar men texten är riktigt bra! Sköt om dig!
Kram, Angelica

http://mittiliv1.bloggplatsen.se

krokii

16 augusti 2013 13:19

Pink kan ju leverera texter, ska genast googla :) Tack! Och detsamma!!

Kram

 

Mellansyster

16 augusti 2013 14:16

http://neversayno.blogg.se/2013/august/lyckligare-nu.html

http://www.neversayno.blogg.se

krokii

16 augusti 2013 14:39

Jag har förhandlat med mig själv, men jag är lyckligare nu!!♥♥

Puss!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...