Satt på jobbet när jag fick sms:et. "När vill du att jag ska flytta ut?". Bara så i sin enkelhet. Jag fick genast ett lock över bröstkorgen. Det där tryckande pirrande obehaget. Andningen blev tyngre, som om någon satt en gummisnodd runt luftröret. Tårarna var på väg mitt i det öppna landskapet. Bad vår controller följa med på en kaffe. Hon hakade så gärna på. Och där ute i fikarummet berättade jag om separationen. Hur mitt redan tunga år blivit ännu tyngre. Två koppar senare hade locket lättat, jag kunde skratta igen. Jag gör ju gärna det nu, skrattar åt allt.

Satte mig på min plats och så fortsatte sms:en hagla in. Sa att "vi tar det ikväll", men han fortsatte. Själv försökte jag bara andas. Han försöker få mig att kompromissa om lägenhetens storlek och läge. Jag duckade för att svara likte en politiker. Orkar inte provocera. Sa att "vi tar det när du kommer hem". Och så fick det bli.

Väntade uppe, han jobbade kväll. När han kom hem började vi dela upp våra gemensamma möbler och saker, muntligt. Det gick smidigare än jag trott. Vi bestämde att han flyttar ut den 1 oktober. Jag frågade vart han ska ta vägen. Han svarade till en soffa. Jag frågade vilken soffa. Jo den där snälla tjejen på jobbet.. Orkade inte ens bli ledsen, jag bara log och nickade menande. Hoppas och ber för att det här med lägenheten löser sig så bra som möjligt. Det finns ingen återvändo, jag måste få bli själv för att kunna gå vidare och läka såren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Under våren när jag mådde som sämst var jag arg för att cancern inte givit mig några livsinsikter. Att jag inte fått några uppenbarelser och såg mirakel i allt vardagligt som man läst om. Kommer till och med ihåg att jag pratade med psykologen p...

Att vara kär på det där okontrollerade sättet som får en att sväva bort från tid och rum. Som får en att le sådär fånigt i tid och otid. Det är så härligt. Speciellt när man kommer från ett år som jag precis upplevt. När man inte trott eller hoppats....

Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...

Jag skulle inte. Ville inte. Kunde inte. Trodde inte. Jag skulle förbli singel resten av mitt liv!! Skulle jag mot all förmodan hitta någon värd min tid skulle jag ändå våga..   Så vad hände?? Jo jag träffade någon. På nätet. Vilket jag aldrig nå...

  En av mina allra käraste vänner från gymnasietiden påminde mig härom dagen om vår gamla svenska C lärare. En dam med mycket krut i. När hon inte fäktades undervisade hon bångstyriga elever som vår klass. Sista uppgiften vi fick av Ingrid var att...