Direktlänk till inlägg 13 augusti 2013
De där orden som bara kommer, av kärlek och av vana. Älskling. Gubben. Söt. Puss. Och den där närheten som nu så självklart bara ska stängas av. Inget hålla handen i soffan. Kramarna som uteblir. Kyssarna. Ligga på hans bröst och bara dra in hans doft i min näsa och höra hans hjärta slå. Nu är de en reflex. Något som bara slipper ut. Som igår när sambon sa "du är min lilla skit" när vi hade krupit ner i sängen och låg och småpratade. Han visste genast att han sagt något han inte borde. Korrigerade till "du är en liten skit". Jag försökte bara ignorera hans misstag, för igår var jag så snubblande nära flera gånger att drabbas av den där reflexen. Kom på mig själv med att smeka hans ben och säga "godnatt, jag går å knyter mig nu gubben". Fick kämpa flera gånger för att inte säga "jag älskar dig". Inte för att det inte är sant. Det finns bara ingen vits längre. Snart flyttar vi isär. Kärleken kunde inte hålla oss samman. Vardagen kom emellan och olikheterna blev för stora att dölja. Vi har valt att vandra vidare åt varsitt håll. Först när vi faktiskt flyttar isär på riktigt kommer ekot av mitt forna liv ebba ut.
Det var fredagen den 13:e september. Jag hade precis träffat mitt livs stora kärlek för första gången och jag hade en akuttid på Sabbatsberg. Han körde mig dit. Höll mig i handen. Pratade lugnt när jag var nervös och rädd. Han fick följa med in. Prov...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
||||
|